Aftonbladet – 22 december 1853, sida 1

AL UV KA ING Bland musikpressens många, tll yttre och inre skiftande barn, faller oss först en instruktiv produkt i ögonen, nemligen Vaccais verk: Italienska sångens grunder, praktiskt framställde och bearbetade af J. LI. Höijer, 2:ne häften. Br H. har genom detta förtjenstfulla verks öfverflyttande på svensk vatten väsendtligen riktat. vår tonlitteratur. Föriv tyckes närmast hafva åsyftat att för kammarsång aren Toch dilettanten förljufva öfningarne i skalan, tonträffning, solfeggios, manerer m. m. samt dermed förena bildning i föredrag och deklamation, genom att ikläda öfningarne melodisk form; han har förstått ordna och befästa deras studium genom en på mångårig erfarenhet grundad metodisk sammanställning; och behandling. Sålunda innehåller första häftet melodiska öfningar (med ett lätt, men vårIdadt pianoackompagnement) i skalan, intervallsång, halftoner, -synkoper, samt början till passage-säng; i det andra öfvas manererna: långa och korta förslag (appoggiaturer och acciaccaturer) , mordenten, gruppetton, drillen äfvensom portamentot, efter 2:ne olika metoder. De särskilda kapitlen — eller lektioner, såsom de här kallas — äro, der sådant behöfdes, försedde med förklaringar och föreskrifter. Texten till melodierna utgöras utaf poemer af Metastasio, som här äro bibehållna, men med bifogade svenska ord, dem hr Höijer till större delen valt ur Stagnelii, Thorilds Jm. fl. arbeten. ) Dernäst märkas de af hr Hirsch under årets Ilopp utgifne tre Sonaterna af Beethoven, hvaribland märkes den i B-dur, Op. 22: en af mästarens på en gång mest sköna och originella sonater, som förenar en förtrollande roTmantik med en hänförande friskhet och lifllighet. Äfven de andra båda Op. 14, E-dur Toch G-dur, tillhöra Beethovens skönare och mest spelade pianoverk. Dessa tre verk afsluta denna vackra, konforma och billiga samling, som tillsammans innehåller 9 sonater, hvilket företag utan tvifvel ej ringa bidrager dtill att alltmera väcka ett allmännare sinne Tför dessa herrliga mästerverk, såväl som för -Itonkonsten i allmänhet. Från den gigantiske Beethoven taga vi ett Igigantiskt hopp till vår tid och betrakta hr Berens nya arbete: Quatre Romances sans paroles, som bland salongsmusik förtjenar rekommenderas för sin vexlande karakter, rena sats och elegans. Visserligen håller hr B. sig så nära som möjligt till sin förebild Mendelssohn, dock utan att plagiera honom, äfIvensom vi tycka, att han kunnat något samJmanjemka de öfvermåttan långsträckta greppen, som en tid varit moderna, och förutan hvilka man kän åstadkomma lka lyckliga effekter; deck skall verket utan tvifvel lika Isäkert finna sin publik, som hr B:s TransIseription öfver Rosens bild, hvilken likaledes nyligen utkommit. Äfven detta opus är en Iganska elegant salongspjes, hvarvid vi blott förnya vår sednaste anmärkning. För öfrigt Ikunde väl hr B. utbyta sina visserligen brillJanta, men nog toma introduktioner mot an. dra af mera musikalisk halt. Bland hr B:s j Pyskländ utgifne kompositioner, som nyligen hitkommit, nämna vi tvenne fyrhändiga sonater, som äro af ett ganska intressant arbete och ej serdeles. svåra, samt en orgelfantasi med obligat pedal, som måhända är det bästa, han hittills skrifvit. Denna pjes kan äfven utföras på piano för 3 bänder. Af hr Wennerbergs duetter med piano, hafva tvenne häften utkommit. JE I; Gondolieren, för sopran och bariton, har en ganska enkel melodi, med kraftig rytm, och skall utan tvifvel taga sig väl ut, då den sjunges med motsvarande föredrag; dock hade både ämnet och förf:s förmåga berättigat till att vänta en mera romantisk färg, en rikare uppfinning. JM 2, Marketenterskorna (2 altar), målar de båda hjeltinnorna groteskt nog, och skall, föredragen med behörig drastik, ej förfela en viss pikant effekt. På rent musikaliskt intresse är pjesen visserligen icke rik. De Fem Sångerna af Caroline Ridderstolpe ådagalägga väl ingen öfverraskande genialitet i uppfattning och uppfinning, men deremot flytande melodi, lätt, ehuru vårdadt ackompagnement samt ren sats. Framför allt finner man sällan eller aldrig spår af denna preciösa ton, som i musik af feminin extraktion eljest plägar utgöra ett hufvuddrag. Äfven romansen Sans paroles, af J. Bendix utmärker sig bland salongsstycken genom enkel naturlighet och lätt exekution, om ock ej genom egentlig nyhet och friskhet. — Då fråga är om pianoverk, bör ock nämnas, att den nya vackra editionen af F. Kuhlaus förträffliga lättare Sonater nyligen afslutats. Den innehåller i sin helhet åtta verk, gående i progressiv följd. I en bekant sångkolltektion (vitalienska, iranska och tyska Sånger,) har sednast upptagits romansen La Zingara, som är atträkna bland Donizettis bättre kompositioner, och äfven här genom fru Leonard m. fl. blifvit känd och omtyckt. Bland julståten må vi ej gå förbi sjelfva Niärnbergerdockan, som hr Cramer utstyrt på ett för tillfället lämpligt sätt. Man finner nemligen de flesta numren ur den omtyckta operan, i ett lätt arrangement för piano ensamt, i likhet med hvad som i den bekanta kollektionen Musikaliskt Theaterbibliothek, skett med de festa nyare operor, som hår gifvits. — Bland pressens musikaliska nyheter befinner sig ock ett konstlitterärt verk, som under titeln Musikaliska Studier och Kritiker, af P. Scudo, efter franskan, hos hr A. Bonnier häftevis utgifves, och hvaraf 2:ne häften. hittills utkommit, det ena behandlande Meyerbeer och Profeten,, det andra Mozart och Don Juan. Detta ganska intressanta och billiga arbete förtjenar en utförligare granskning, den utrymmet för tillfället ej medgifFSE Xx Of oo mm 21 I FEET 2 4