Aftonbladet – 22 december 1853, sida 1

rI Traneus och Carlander kallas för mindre framståendev. Vi öfverlemna åt läsaren sjelf att bedöma ovälden och giltigheten af en så beskaffad mönstring af shandlingar, och förmågor,. För vår del anse vi den icke behöfva någre allvarliga kommentarier, då den alltför mycket gränsar intill det löjliga, om icke det enfaldiga. Vi vilja endast i korthet angifv: huru de tvenne andra ståndens utskottsval blifvit karakteriserade. Der har icke fått gälla samma slags förtjenster som hos adeln. Der omständigheten att ledamöter af borgareoch bondestånden äro jordegare, eller handlande med stor förmögenhet, och ,anseendep i sina respektive orter, eler astt de ega betydligs bruksegendomar, eller att de äro aktieegare :. har icke ländt dem till förtjenst eller såsom Jett bevis på deras sjelfständighet. Till och Imed hr Schwan, som står bland de främsta inom Sveriges handelskår, både i anseende till hufvud och förmögenhet, och som derjemt: i början af den nuvarande regimen varit al JH. M. Konungen använd i ett gauska vigtigt diplomatiskt värf, hvarför han blef belönad med Nordstjerneorden , får icke gälla såsom kunskapsrik eller utmärkt eller sjelfständig., utan bekommer i stället snubbor, för det han ställt sig på den liberala linien. — Deremot smekes, herr Schartau, likasom i motsatts till herr Schwan, såsom en sjelfständig och grundsattsfast man ! (förmodligen hade omdömet blifvit något olika, om hr Schartau varit riksdagsman). Hr Wern — som vid tvenne riksdagar varit en af alla partier erkänd särdeles utmärkt ledamot af statsutskottet, och hvars talang utan tvifvel skulle lysa i hvilken representantförsamling som helst, som tillika varit af regeringen kallad till ledamot i kommitteen för kreditlagstiftningen och fått det stora förtroendet att vara ordförande i jernvägskommitteen, — bestås numera, sedan han gjort opposition tillockmed i den ömma skatteförenklingsfrågan, icke något högre videtur än att man ej vill förneka hans goda hufvud och ledareegenskaper,. Deremot smekes den nye brukspatronen Wahlström (hvars ställning ännu icke synes vara intagen,) såsom kunskapsrik.. Så har man. nära nog bland nulliteter ställt hrr Björck och Billström, oaktadt man tvingas erkänna deras juridiska studier, och talarelätthet, samt hr Ekholm, som i tre riksdagar varit en af borgareståndets utmärktaste ledamöter, hvars kunnighet man icke kunnat jäfva, under det man bland politiska kapaciteter räknat t. ex. adelsmännen E. Sparre, J. A. Posse, samt borgmästaren Hartmansdorff, om hvilka två sistnämndes betydelse såsom representanter väl ingen menniska förr hört talas; vidare har man gifvit t. ex. en friherre Knorring, känd just för motsatsen af skarpt förstånd, men jordegare i Nerike, platsen bland dem som hafva pett intresse af att begagna sitt goda omdömep, under det man icke vill bestå t. ex. hr Cassel, ehuru en vida större possessionat i samma provins och tillika promoverad med. doktor, något vitsord om omdömesförmåga eller sjelfständighet, ehuru det väl är bekant, att han redan vid 1840 års riksdag motstått ett ganska lysande, anbud från det konservativa hållet. Mot borgare, som anses konservativa eller som man anser sig kunna fånga, antages en helt annan ton. Så benämnes kommerserådet Wijk nerfaren och ansedd,, hr Almgren, Gezelius och Stenqvist såsom duglige samt slutligen borgmästaren Stolpe såsom en af ståndets bästa förmågor,. Några andra, som ännu icke framträdt i oppositionen, t. ex. borgmästaren Asker, hrr Ekenman, Indebetou och Kock, få hittills den äran att vara antingen utmärkte,, såsom den förstnämnde eller .mer än vanliga förmågor,, såsom do tre sistnämnde. Och detta vill heta en granskning, och en opartisk granskning!, Sädant är icke att bedöma ledamöternas förmågor efter partiisigter eller att, allt efter dessa, rangera dem bland fåren eller getterna!? Beträffande slutligen Bondeståndet, så har man mot dess ledamöter. haft den artigheten, utt knappt ,medtaga dem i jemförelsen, utan rott sig kunna utlemna, dem i räkningen och således beqvämast undvikit nästan all mönstring af deras personligheter. Det är med en sådan slags logik och berisning som Sv. T. kommer till den slutsats, utt sjelfständighet i tänkesätt, grundad på xunskaper och bildning, eger 1 alla utskott n påtaglig öfvervigt till adelns och presteras fördel.,!! Den som lefver får väl se! — Åtskilliga representanter inom bondetåndet, synnerligast från Örebro län, lära till oANnstitntanentskottet inlemnat förslag om att