Aftonbladet – 21 december 1853, sida 2

salmvers vice talmannen Svartling citerade, dä han ökte förmå Ola Mänsson till försonlighet mot Ruterg och att låta frågan om hans tillrättavisande få örfalla. Det var nemligen den som lyder: Se huru sodt och ljufligt är, Att bröder kunna sämjas, etc. I dagens plenum företogs Sahlströms motion om illsättande af iäspektörer öfver folkskolorna. De fleta som yttrade sig voro emot saken. Anders Anderson i Walla började och sedan fortsatte Rutberg, Peter Jönsson, Petter Classon, f. talmannen Nils Pehrsson, Johannes Nilsson, Bjerkander, Medin, Ola Svenson, Anders Andersson från Östergöthbland, Jöns Person, Lagergren, Sandberg, Ola Börjesson, Petter Mär:ensson och Bjerkander, att upprepa nästan samma skäl, nemligen att skolstyrelsen skulle vara den lämpigaste inspektören, att det blefve omöjligt för 3 eller t inspektörer att besöka alla skolorna, attskoleväsendet och folkundervisningen nog skulle småningom förbättras utan några inspektörer. Petter Jönsson från Träslända tillade att han ansåg inspektörerna hufvudsakligen blott komma att med respenningar af statskassan resa omkring och spisa middag i prestsårdarne. Petter Mårtensson hoppades att den väckta motionen om 10 biskopsembetens indragning skulle vinna bifall, och då blefve tillräckliga medel disponibla till inspektörer. Sahlström beklagade att han skulle röna ett så allmänt motstånd af bondeståndet i en fråga, som dock var hufvudsakligen till allmogens fördel. Om man ville hafva någon enhet och sammanhang i folkumdervisningen så vore det nödvändigt att tillsätta sädana inspektörer. Folkundervisningen har icke under de nuvarande skolstyrelserna kunnat blifva hvad den bordt och hvad man afsett vid 1840 års riksdag. På många ställen komma högst få barn i skolorna; det är derföre att presterna öfverse dermed. Talaren redogjorde i hast för grefve Thorsten Rudenskölds verksamhet och päminde att vid skolläraremötena hade skollärarne sjelfva kommit till den åsigten att det i folkskoleväsendet förefunnos brister, som de sjelfva ej kunde afhjelpa. För öfrigt öfverlemnade han åt försynen att verka för saken. Johan Johansson från Skyberga och Hultman samt ätskillige andra instämde med Sahlström, Tobias Lind hade redan förut talat för saken och Olof Andersson samt Anders Pehrsson från Örebro län yttrade sig äfven för bifall, men det var isynnerhet Nyqvist som varmt och ihärdigt understödde motionären: i ett längre muntligt anförande. Motionenremitterades till statsutskottet, ehuru Sahlström önskade den till ekonomi-utskottet. Bland andra motioner som remitterades var en af Johannes Nilsson om förändrad aflöning för presterskapet, hvilken understöddes af Bjerkander och en af Petter Mårtensson i bränvinsfrågan, vid hvars föredragning han anmälde att han frän sin hemort fät emottaga en hel mängd sockenstämmoprotokoller och en petition med talrika underskrifter, allt ämnadtatt ingifvas till Kongl. Maj:t, men då sådant nu vore för.sent, fick det i stället ätfölja såsom bilagor till utskottet. Matts Pehrsson motionerade en skrifvelse till Egl. Maj:t angående koleraspärrningarne och Anders Pehrsson från Örebro län en uppmaning til konstitutionsutskottet att ofördröjligen befrämja de sedan sista riksdag hvilande förslag till grundlags förändringar, synnerligen det om representationsförän dringen, till afgörandeli stånden, sä att vidare åtgär der måtte kunnamedhinnas innan tiden för riksdagen: slut inträffar; viljande motionären att om ståndet bi föll förslaget, beslutet skulle kommuniceras medstån den, med inbjudning att deruti förena sig. Bäde dessa frågor begärdes på bordet.