Aftonbladet – 21 december 1853, sida 1

DE TRE SYTRARNA ). En Beråttels fyra kapitel CHARLEDICKENS. Från gelskan. — Ni har vågat fa detta! — sade hon ändtligen. — Ni harågat uppsöka oss här, hvarest vi hoppades vara undangömda från den bittra, skoningsia verldens begabberi; här, hvarest vi genoutöfvande af barmhertighet och genom eständigt fortsatt botöfning, hafva sökt utpia minnetafden skam, som ni har bringat ser oss! Aro vi då ingenstädes säkra för 2... Ni bortstötte oss ju för så många år dan. — Syster! syster— ropade Gabriella i bönfallande ton. —hvad hon än må hafva gjort, så kom ihåg! hon är vår mor. Haf barmhertighet med enne, ty hon kan icke uthärda detta. gMen strängt och lt svarade Johanna: — Kom då honåg att vi voro hennes barn; då hon lemie oss? Kom hon ihåg att vår far var hens make? — Vi alla höllo då så mycket af me... hon var oss, på den tiden, ganska yrbar, men — hon förvandlade all vår ma kärlek i bitterhet. Hon förstörde, medt enda slag och för alltid hela vår jordia lycka; hen utsläckte utan ringaste skormhå, våra unga dagars hopp; hon brännikte Os med cen vanärans stämpel, som vi rig kuna borttaga; hon 8 allas vår hjertan ex dolk, som nu! sitter fastvuxen — Kan nan förlåta sådant? — Jag ser dig att dev är omöjligt. Jag skall aldrigrlåta henne... iag svor det 5) Se A. B. NÅ92 och 293. !