;eh huru kungörelsen med antedmng derat stadgat vissa vilkor för spärrningars vidtasande, ansåg det uttryckliga stadgandet i 4:e nom., att läkare, prester och andre tjenstevän i embetsärenden, rfarande till kyrka ns. Vv. vore fritagne från spärrning i afsende på enstaka gärdäar, byar och orter, på andet, äfven böra hafva full tillämplighet vid pärrning af stider; men kunde icke dölja att, lå spärrningsåtgärderna grunda sig på det angandet, att kolerasmitta genom personer kan ridas från ort till ort, sådant påtagligen unde ske lika väl genom en läkare, en prest, mn kronobetjent, kommande från sjukt till riskt ställe, som genom hvilken -annan vägarande som helst, att ur denna synpunkt wvarje undantag från åtgärdens tillämpning nåste medföra nära nog enahanda våda för smittans införande till den spärrade orten som stt fullkomligt uraktlåtande af all spärrning, och att denna.omständighet, enär undantag lock svårligen kunna undvikas, icke utan skäl blifvit åberopad af dem, som förkasta lylika åtgärder till hämmande af kolerafarsons utbredning i landet, sedan den der ypDats. HNegium förklarade sig emellertid uttryckigen af den nådiga remissen icke hafva funvit anledning att uttala ett omdöme om spärrvingarnes mer eller mindre lämplighet till bemjande af det dermed åsyftade ändamålet, ägande sig för öfrigt i. detta afseende knappast hafva något att tillägga till hvad redan ngressen till kungörelsen den 20 Sept. 1834 nnebölle, men gjorde likväl en kraftig -hemällan om behofvet af en ny författning i imnet. Vi anföra deraf ordagrannt följande: Kollegium anser sig på grund af hvad här fvan blifvit i underdåniglict anfördt, samt under rutsältning att Eders Kongl. Maj:t fortfarande ernucr giltigheten af de sprungligeh lägo .. till grund för medgifvandet af ngsätgärder mot kolera, underdånigst bö K. Mits nådiga pmärksamhet på angeligenheten deraf, att före-li rifterne rörande dessa rder måtte blifya föremäl för B. K. M:ts nåd ning, och den ofulländighet, tvetydighet och else, som nu lerutinnan eger rum, och I ghet och olikbet i tillämpningen måste blifva en varda undanröjde; dervid ko ium icke ycka sin öfvertygelse, att än en nådig S ng, huru högstberörde förfatning rätteligen bör förstås och tillämpas, i viss män skulle kunna motsvara ändamålet, detta likväl säkrast torde vinnas genom en ny författning, hufvudsakligen hvilande på enåbanda grunder, sem den nu, gällande, hvilken sednare dock icke allenast i det af sundhetsnämnden i Wexiö omförmälda afseende, utan ock i flera andra nes kräfva förtydliganden och tillägg, såsom exempel hvarpå kollegium tillåter sig att i underdänighet an : dels att ingen bestämd skilnad deri göres ehandlingen af resande från smittad ort, som I annan frisk och spärrad ort ankommer, ehvad denna utgör målet för hans resa, eller om han, på gre resa stadd, endast behöfver den spärrade ortorr poserar — att följaktligen inga stadganden i författningen förekomma om skyldigheten-för kommuver, hvilka vidtaga spärrningsanstalter, att på ändamålsenligt sätt anordna lokaler, hvari ankommande resände må finna erforderligt herberge och förplägning er det de afbida förloppet af den tid som fordras, man de i den spärrade orten vinna inträde, hvarigetiom ock skolat hända, att personer vid ankomsten till stad, hvilken varit målet för deras resa, och der de till och med varit bosatte, helt enkelt blifvit afvisade och sålunda måst vandra omkring i provinsen från ort till ort, intilldess ändtligen den fastställda arantänstiden hunnit förflyta; — att åter på andra ställen väl de, som i den spärrade orten varit bosatte, vunnit inträde på dess karantänsanstalt, men alla andra blifvit afvisade; — att åtskilliga varor, som hvarken enligt-gällande karantänsförfattningar såsom smitta förande anses och behandlas, eller rimligen kunna antagas i detta afseende vådliga, på en del suällen blifvit till införsel från inhemsk smittad ort förbjudne; — en mängd andra oformligheter att förtiga. Kollegium fär alltså i underd.hemställa, det E. K. M:t, med upphäfvande af kongl. kungörelsen den 22 Sept. 1834, måtte täckas utfärda förnyad nådig förordning om hvad i afseende ä landväga komnmiunikaienerne bör iakttagas under det kolerasjukdom är i riket gängse. Sundhetskollegium föreslog derefter uti 12 särskilta momenter de föreskrifter, som kollegium ansåg böra ingå uti den nya författningen, upptagande i hufvudsaken samma bestämmelser, som redan funnos i 1834 års författning, men förtydligade och redigerade på ett sådant sätt, att all tvetydighet och osökerhet om rätta meningen förebyggdes, samt med flera högst väsentliga tillägg. Till sådana af sundhetskollegium nu yrkade tillägg hörde t. ex. : ait då resande eller vägfarande afhölles från inträde i spärrad ort, det ovilkorligen skulle åligga vederbörande sundhetsnämnd att på kommunens bekost-! nad i grannskapet hafva inrättat tjenligt herberge förl: sådane resandes mottagande, der de, om de så förl; godt funne, under åtnjutande af husrum, kosthäll och . betjening efter olika ståndoch vilkor, emot skälig betalning, enligt af konungens befallningshafvande fastställd taxa, kunde tillbringa den tid, som erfordrades innan inträde dem beviljades; att denna tid: Igenom kommunens beslut väl skulle kunna bestämIncas till mindre än tio d.gn från den r S Istande ä sjuk ort, men icke derutöfver, Itecken till kolerasjukdom hos den resande derförinnan lvisade sig; att i närheten af den sålunda inrättade observationslokalen 1 borde finnas tillgång på särskilta rum, der möjligen insjuknande personer kunde afskiljas från de friske och erhålla nödig omvårdnad: ait om tjensteman eller annan person, stadd i Kongl. I Maj:ts och kronans ärenden eller i annat offentligt uppdrag, som inom den s ade orten skulle. utföras och cj tälde uppskof, anlände från smittad till spärArad ert, inträde der icke finge honom förväg å vida han ej sjelf visade tecken till kolerasj art inom spärrad ort bosatte Vikare, prester dre tjenstemän, som i utöfningen af sitt smittad ort, väl kunde vid. återkomsten d station eller hemvist, efter vederbörande sundhetsnämnds bepröfvande, inom den i författningen utstakade tid underkastas observation, inuan inträde i den spärrade orten dem beviljades; lock av det i sädant fall skulle åligga kommunen att, för den tid tjenstemannen sälunda blifvit uppehållen, godigöra honom med det dagtraktamente, som enligt gällande resereglemente vid tjensteförrättningar honom tillkomme; m. m. Det lärer härvid icke undgå uppmärksamhet att, ehuru sundhetskollegium på de mest öfvertygande skäl yrkade upphäfvande af den gällande spärrnings-författningen, kollegium Jikväl antog, att den nya författning, som borde utfärdas i stället, skulle vara hufvudsakligen hvilande på enahanda grunder som den nu gällande,. Man skulle likväl säkerligen misstaga sig, om man häraf ville draga den glutsatsen, att kollegium också sjelf gillade dessa grunder. De uttryckliga förklaringarne i det föregående, att. kollegium af den för tillfället ciorda remissen icke funnit sjao 2 VGA TC AA mm: ge en