Aftonbladet – 17 december 1853, sida 2

bett nare 2 detta utskott valt baronerne OC. Akerhjelm: ch W. F. Tersmeden samt konteramiralen Virgin. Presteståndet: biskoparne Heurlin och Hallström samt dr Broman. Borgareståndet: hrr Schwan, Wern och Billström. Bondeståndet: Anders Andersson från Walla, Matts Persson från Stockholms län och Pehr Mattsson från Westernorrland. wF Statsutskottet har i sitt utlåtande J4 5, i fråga om anslag för år 1854 till gevärsfabrikationen, tillstyrkt ständerna att dertill bevilja af regeringen begärda 66,666 rdr 32 sk. bko. Statsutsköttet upplyser dervid, bland annat, att tillverkningen af gevär för de 6 åren 1848—1853 uppgått till 24,210 st., hvaraf något mera än hälften tillverkats vid Husqvarna faktori, samt återstoden vid kronofaktoriet. Riksståndens Plena. Ridderskapet och Adeln. Vid börjanaf dagens plenum företogs val af direktörssuppleant i Malmö länekontor och utsägs) dertill friherre Thott, major. Till elektorer hade blifvit utsedde hr grefve M. Hamilton, hrr G. Ribbing, C. F. Freidenfelt, C. E. Lagerstråle och F. Edelstam, — Hr Björnstjernas motion. Diskussionen om denna af oss i går omnäninda motion, som går ut på att göra riddarhus-direktionen och riddarhus-utskottet till en opinionsdomstol öfver riddarhusmedlemmarnes enskilda vandel, upptog en ganska dryg del af. dagens plenum och fängslade i hög grad uppmärksamheten genom den gisslande behandling motionen fick genomgå, och de nära till personligheter gränsande infallen, som vexlades från ena och andra sidan. Hr v. Kremer, R., öppnade debatten med en skarp och fyndig kritik af förslaget, blottade oparmhertigt dess svaga sidor och det obestämda och sväfvande i dess hållning, då den ät de händelsevis närvarande i direktionen eller utskottet öfverläter en domsrätt, vidsträcktare och farligare än den som utöfvas af laglig domare, samt ådagalade huruledes, då rättvisan af de fällda konduitdomarna sedermera skulle dragas inför riddarhusets plenum, dess sal skulle komma att göras till ett fält för behandlingen af alla möjliga skandaler och skändligheter. Hr Cederschöld utvecklade i ett längre skrifvet anförande, hvad han ansåg måste blifva följden af en sådan motions antagande; hvarje man med heder och sjelfständighet skulle förakta att tillhöra ett stånd der ban genom en fåtalig och oansvarig opinions nämnd kunde bli utstött endast på. grund af obevi sade och osannfärdiga rykten. Och om något sådant skulle vara nog att utstöta en oförvitlig man ur detta samfund, huru mycket billigare vore det ej att en sådan dom drabbade alla sådana statens embetsmän, hvilka icke blott allmänna meningen tillvitade nesliga brott, såsom försnillning. af statens medel o. s. v., utan hvilka äfven för sådana nesliga brott blifvit däna aänklägade vore en orättvisa, då aeföntndåe inför domstolen lyckas att bevisa sin oskuld. Mötionären hade också icke yrkat nägot sådant, och tal. hoppades att icke blott afseende på egna anförvand ter i samma predikament, utan en känsla af billighet förmått motionären att ej göra detta yrkande. Efter motionens fordran skulle deremot ingen regress, ingen möjlighet af sjelfförsvar stå öppen för den förtalade, ingen sköld erbjudas honom mot ett smygande förtals hemliga ränkor. Ståndet skulle genonr ett så dant stadgande förlora allmänhetens aktning, likasåväl-som sin egen; ingen redlig man, framför allt ingen man med politiskt sjelfständiga tänkesätt skulle vilja deltaga i en sådan rådplägande församling, och endast en liten hofclique skulle slutligen stå qvar, som i det enskilda kunde vara aktningsvärd nog, men dock på intet. vis egnad att såsom riksstånd utöfva det höga ocK aktningsbjudande kallet att utgöra en del af landets lagstiftande församling. Talaren yrkade afslag på remiss af motionen. Hr Printzensköld uppträdde mot föregående talare förnämligast på den grund, att man af svenska adelns kända ridderlighet o. s. v. kunde tillförse sig så mycken ädelhet och högsinthet, att inga skandaler deraf skulle blifva följd. Hade frägan här varit om en samling af advokater, och ej af riddersmän, så hade det visserligen varit i sin ordning att tillåta den af opinionen för vanheder utpekade att få med vittnen styrka sin oskuld, o. sv. Detta föranledde å hr Cedersehölds sida en liten bänsyftning på hr Printzenskölds egenskap ej blott af advokat, men af advokatfiskal, som väckte mycken munterhet. Er Cederschöld visade nu, att enligt 60 S Missgerningsbalken skulle ledamöter af riddarhusdirektion och riddarhus, som gjorde framställningar rörande personers heder och ära, dömas till landsBykt, och ingen vilja åtaga sig sådana befattningar. Hr Björnstjerna försökte försvara sig medflertydigheten af ordet rykte, till hvars förklarande han tog sin tillflykt till franskan och dess skilnad mellan bruit och reptitation, hvarföre också hr v. Kremer fill stor munterhet föreslog, att i fall mötionen skulle antagas, borde det ställe deri som angåt heder och rykte, redigeras på franska. Föröfrigt deltogo i diskussionen friherre Tersmeden, W. F., som yrkade motionens förkastande, derföre att den icke blott var olämplig och ändamälsvidrig, utan rent af stridande mot grundlagen, nemligen 90 R, F., som uttryckligen förbjöde ständerna att bringa enskilda personliga förhållanden under öfverläggning. Hr vy. Hartmansdorff, som med anförande af general Buddenbrochs exem pel visade huru under oroliga tider partiyra kan hänföra till orättvisor, hvilka efterverldens lugnare pröfning kan uppdaga, men ej godtgöra, hvarföre talaren yrkade motionens läggande till handlingarne; hr Y. Ribbing, som i allmänhet uttryckte sitt ogillande af motionen; hr Prytz, som ogillade den i vissa punkter, men dock för dess välmenhet yrkade att den skulle få remiss; till motionens försvar uppträdde, utom motionären sjelf och hrPrintzensköld, dessutom hr Knorring. Sedan diskussionen öfver sjelfva motionen var slutad, uppstod en kort diskussion angående ordningen för propositionernas framställande, hvilken, sedan ett par af talarne förenat: sig med de förut gjorda yrkanden uppställdes så, att motionens läggande tfll handlingarne blef ja-proposition och dess remiss till riddarhusutskottet nej-proposition, hvaraf den förra besvarades med högljudda, entusiastiska ja och några spridda nej, samt den sednare på lika sätt med nej: Då landtmarskalken derefter framställde fråga huruvida ja var öfvervägande, äfven blifvit jakande besvarad, begärde hr Björnstjerna votering, som utföll med 122 ja mot 38 nej för motionens läggande till händlingarne. Rörande den kongl. propositionen om Kalmare läns delning yttrade hr v. Harlmansdorff åtskilliga anmärkningar. Han förordade landshöfdingeresidensets förflyttande till köpingen Döderhultsvik, hvilket enligt talarens förmenande skulle afböja alla skäliga klagomål. Friherrarne Raab uppträdde deremot för att visa nödvändigheten af länets delning. De trodde att hr Hartmansdorffs förslag att staten borde inköpa en ångbåt för trafikens underlättande mellan Öland och fasta-landet skulle i kostnad vida öfverstiga den projekterade lö 11,000 dr bko för en ny ländshöf. ATL PR a RARE