Aftonbladet – 16 december 1853, sida 2

Från Neapel berättas, att mellan Acerno och Scafari upptäckts en gammal sjunken stad, hvilken icke har någon likhet med Herculanum och Pompeji. l En depesch från Turin af d. 8 Dec. har följander lydelse : Valen hafva börjat, 27 äro redan bekanta, af hvilka 21 ministeriella. GREKLAND. Representantvalen ha utfallit efter regeringens önskan. : TURKIET. De sednaste nyheterna innehållas i följande telegrafdepescher: (I Börsenhalle d. 10) Odessa den 5 Dec. Den ryska amiralen Machimoff (Menschikoff?) har vid Sinope tillkämpat sig en glänsande seger, tagit och förstört 15 turkiska örlogsfartyg och tillfångatagit den fiendtliga amiralen Osman Pascha. Det turkiska transportångfartyget Medari Titscharet,, om hvilket förut meddelats att det blifvit taget af ryssarne, förde ombord för regeringen 1 million turkiska piaster samt (2,000 oka koppar. Skulden till att fartyget blef taget skall hä legat hos den engelske machinisten, då kapten lätistyra fartyget mot land för att undkomma deniryska fregatten. Kaptenen och en del af besättningen undkommo i en båt. ij Från Donau erfar man att turkarne ännu d. 3 Dec. qvarstodo i Kalafat och hade sina förposter vid Krajowa. AÄfvenledes hade de besatt ön Mokan, gent emot Giurgewo. . Tre turkiska fregatter skola ha lyckats landa vid tscherkessiska kusten, ej långt från Ghelendschik med betydliga laddningar af vapen och ammunition, hvarvid de krigslystna tscherkesserna i tusental nedkommit från sina berg; dessa fartyg hade sedermera utan att vidare företaga någonting inlupit i hamnen vid Sinope. Enligt en korrespondens till Morning Chronicle skulle en så betänklig stämning herrska i Buckarest, att ryssarne hotat att vid ringaste rebelliska rörelse skjuta hela staden i brand. Augsb. allg. Zeitung säger sig ha underrättelser ur goda källor från nedre Donau, enligt hvilka Omer Pascha låter sn arm rycka an emot Donau vid Rassowa, Silistria och Rutschuk-Giurgewo. I Asien lida ryssarne den ena förlusten efter den andra. Det bekräftar sig attryssarne förlorat det vigtiga Akalzk (turk. Akiska) och sedan de nyligen misslyckats i sina försök att återtaga Schefketil ha de nu äfven förlorat den närbelägna fästningen Safa. De sednaste bulletinerna öfver anatoliska armåens operationer innehålla följande: Den 10 Nov. marcherade brigadgeneralen Ali Pascha med sina trupper mot fästningen Akiska. De ryska trupperna gjorde ett utfall, men blefvo helt och hållet slagna. De drogo sig efter betydande förlust skyndsamt tillbaka till fästningen. De turkiska trupperna tillbragte natten ibyn Soklis vid Akiska. Tre ryska bataljoner från fästningen Akiska trängde med 40 kanoner och 1500 man kavalleri in i distriktet Losco ända till Badleh, der de turkiska trupperna under Izzet Bey och Achniet Aga höllo stånd emot dem. Fäktnihgen var liflig. Ryssarne förlorade 300 man. De turkiska tr ppernal gjorde dessutom flera fångar. Ryssarne sågo sig nödsakade att anträda återtåget till Akiska, hvars invånare tillstängde portarne och sköto på dem. De måste med våld intränga i staden, der garnisonen kämpade med folket. De togo såsom gisslan stadsnotablerna. På en af dessa, som hade dödat fyra ryssar, blef hufvudet afhugget. Sednare bemäktigade sig den i Tschildie lopererande kåren under Sarif Mustafa Pascha fästningen Akiska, vid sitt anfall, sannolikt understödd af befolkningen. En korrespondent till Independance, omtalar intagandet af fästningen Usurgete, hvarigenom turkarne kommit i förbindelse med tscherkesserna och ryssarnes kommunikation mellan Redout-Kaleh och Kaukasusarmåen blifvit afskuren. Sir E. Lyons skall den 24 ha ankommit till Konstantinopel och genast begifvit sig till engelska flottan i Bosporen. Mera betecknande än Baraguay-d Hilliers tal till sultanen är det, som engelska ambassadören lord Redeliffe höll, då han den 22 presenterade för sultanen amiral Dundas och fen nes officerare. Han talade visserligen ännu för anständighetens skull om Turkiets rätt och oafhängighet, men lade synnerligt eftertryck på önskan om fred så snart som möjligt, för hvilket ändamål han rekommenderade denl storherrliga regeringen all möjlig moderation. Vidare antydde han, att britiska regeringen vore sinnad att i afseende på rikets inre förlvalining begära vissa garantier. Sultanen svarade, att han visserligen vore vän af freden, men endast för så vidt den öfverensstämde med landets ära och hans suveränitetsrätt. . RYSSLAND. De i dag ankomna ryska tidningarne medföra underättelser från Petersburg af den 4 dennes. : Ännu hade man inga underrättelselser hvarken om ryssarnes sednaste nederlag i Asien eller, om ryska flottans sednaste framgång på Svarta hafvet. Från turkiska gränsen i Transkaukasien omtalar Ryska Invaliden, en expedition af furst IBebutoff den. 2 Nov, under generalmajoren furst Orbelian 3 för att fullkomligt rensa trakten mellan Kars och Ardagan från fiender, Ihvilka der mot slutet af Oktober månad begynt med större härmassor oroa ryska gränsen. Den turkiska hären, som 30,000 man stark framryckt från Kars och intagit en fast position med sin högra flygel, stödd mot Baljandur, angrep i förtröstan på sitt stora antal I det ryska detachementet, som tillbakakastade dem med lysande framgång, och deras. rytIteri, :som. till, och med gjorde en rörelse att