Aftonbladet – 16 december 1853, sida 2

denna notis, som från Odessa Kommit till Wien torde emellertid högeligen tarfva bekräftelse, då man vet, att den turkiska flöttan, med undantag af några få skepp hade inlupit i Bosporen. I Asien ha ryssarne fortfarande lidit betydande förluster: intagandet af den vigtiga ryska fästningen Akalzik bekräftar .sig; dessutom ha tärkarne intagit fästningarne Safa och Usurgete samt trädt i kommunikation med Tscherkesserna. DANMARK. I Folkethingets möte den 9:de blefvo vid tredje behandlingen af finanslagen, alla de af krigsministern gjorda förslagen rörande trainkuskar, ett nytt dragonregimente m. m. nästan enhälligt förkastade. I Landsthinget har justitieministern framlagt en lag om straff för skadande af den elektriska telegrafen. Enligt ,Dagbladet ha flera danskar öfver Hamburg och England afrest till Konstantinopel, för att taga tjenst i turkiska armåen. FRANKRIKE. Monitören för den 8 December :innehåller följande artikel, som reproduceras af alla tidningar: Vi sade den 17 sistl. Maj att om den i Konstantinopel af furst Menschikoff uppväckta frågan medförde några förvecklingar, skulle den blifva en allmän politisk fråga, hvari alla de makter som undertecknat fördraget af den 13 Juli 1841 skulle finna sig indragna likasåväl-som Frankrike. Händelserna hafva besannat vår spådom: denna solidaritet, som gemensamma intressen och aktningen för samma grundsat ser i våra ögon medförde mellan de stora kabinetterna, är i detta ögonblick en historisk verklighet. Den innerliga öfverensstämmelsen mellan H. M. Kejsarens regering och det sterbritahniska kabinettet hade redan lugnat sinnena; emellertid återstodo ännu några tvifvelsmäl rörande den ställning som de öfriga makterna skulle komma att intaga vid utbrottet af ett krig, som de redligt sökt att förebygga, men hvars skådeplats kunde genom händelsernas makt blifva ganska vidsträckt. Det är för att afvända denna. fara, upprätta eninnerlig öfverensstämmelse och stärka de europeiska intressenas band, som kejsarens regering uppbjudit sina ihärdiga bemödanden. . Denna hedrande politik har vunnit sitt mäl. Det vore förmätet att betrakta den orientaliska frågan såsom slutad. Man mäste ännu vänta sig att se den genomgå serskilda utvecklingsgrader; men Österrikes och Preussens högt uttalade öfverensstämmelse med Parisoch Lendons-kabinetterna är tillräcklig för att numera lugna de farhågor som sedan 10 mänader hållit Europa i oro. Den verkligä faran låg i möjligheten af de stora makternas schism och delning i två läger. Denna farhåga har nu försvunnit. Samma äsigter, samma önskningar lifva Frankrike, England, Österrike och Preussen, och ett protokoll undertecknadt i Wien den 5 December, vid en konferens hvari de fyra makterna deltogo, ådagalägger deras gemensamma beslut. Att återställa freden mellan Ryssland och den höga Porten på vilkor, hederliga för bäda parterna, att upprätthålla ottomaniska. väldets integritet, hvars oberoende inom de i fördragen bestämda gränserna blifvit en af de väsentligaste vilkoren för den europeiska jemnvigten, — sådam är det dubbla målsom de fyra makterna föresatt sig att gemensamt upphinna. Då man på förhand fastställer, att det närvarande kriget icke under något vilkor får medföra någon förändring i de besittningsförhällanden som häfden helgat i Orienten, inskränker man på samma gäng krigsteatern och återförer, vi hoppas det, den mellan Petersburgskabinettet och den höga Porten uppständna tvisten inom sådana gränser, som skola tilläta den europeiska diplomatien att utöfva ett verksamt. inflytande och att under gemensam garanti stifta en varaktig fred mellan Ryssland och det Osmanska väldet. oDen 7 dennes aftäcktes i Luxembourgpalatsets trädgård den staty som blifvit rest öfver marskalk Ney på samma plats der han den 8 December 1815 blef skjuten. Högtidligheten bivistades af prins Napoleon, ministrarne, presidenterne 1 de tre stora statskorporationerna, marskalkerna, flera generaler, senatorer, statsråder och deputerade-samt ett stort antal andlige, med erkebiskopen i Paris ispetsen. Sedan de andlige sjungit De Profundis, och erkebiskopen Läst Onos föll täckelset under kanondunder och den -föramlade mängdens bifallsrop. Statyen företäller marskalken då han, med högra foten på en kanon, med lyftad sabel stormar an i spetsen för. sina trupper. Krigsministern S:t Arnaud uppläste derpå ett tal, hvari han betecknar statyens resande såsom en stor upprättelseakt, som nationen var skyldig marskalkens minne. — FHärpå uppstod Dupin, som försvarat marskalken i hans process, och höll ett tal hvari han framdrog hufvudpunkterna af. det föredrag hvarmed han då försvarade Ney, och kallade honom ett offer för ett antinationelt partis oförsonliga hat, hans afrättning ett till försonande för kejsarerikets krigsära bemburet brännoofter, et uppoffrande af den trefärgade fanan åt den hvita. 7 Det var förbehållet Napoleons brorssonp, slöt hr Dupin, att åter godtgöra en beklagansvärd tilldragelse och upprätta en minnesvård åt hjelten på samma las der han fallit såsom offer. Odödlig ära åt dem som, träffade i den borgerliga tvedrägtens strid, resa sig, såsom marskalk Ney, omgifna af en hedersgloria, och under sina medborgares jubel och efterverldens bifall ! edt 1. LT BA SLE JD a Vä