Aftonbladet – 15 december 1853, sida 2

— Svea hofrätt har i går utfärdat dom i förre ryttmästaren Carl Wilhelm Hammarskölds konkursmål, hvilken dom, utan att vara skrifven med så kallad dragen stil, likväl uppgår till 2353 ark. I anledning af det framställda yrkandet om ansvar å Hammarsköld för hans förhållande i egenskap af gäldenär, har hofrätten afgifvit följande yttrande: Emedan Hammarsköld i December månad 1849, vid hvilken tid han ej Kunnat undgå att fulleligen inse sitt kort derefter yppade obestånd, lemnat riket och till fremmande ort sig begifvit, samt, fastän Hammarsköld till resans anställande utverkat sig tjenstledighet och vederbörligt pass, likvälhärvid förekommer, att Hammarsköld icke allenast tagit vägen till annat land, än dem han begärt och erhållit tillstånd att besöka, utan äfven förblifvit borta utöfver den honom beviljade permissionstid, samt att Hammarsköld, hvilken, enligt hvad upplystär, redan flere månader före inställelsedagen egt kunskap om den härstädes beslutade konkursen, underlåtit att, på sätt 72 i konkurslagen! bjuder, såsom gäldenär, hos kongl. hofrätten sig infinna, eller förfall för sin bortovaro anmäla, med afseende å hvilka omständigheter uppenbart är, att Hammarsköld meddelst sin ofvanberörde resa, för gäld rymt, och hvadan kongl. hofrätten jemväl om hans offentliga efterlysande förordnat; ty och då Hammarsköld hvarken återkommit inom sex månader från det ban rymde,. eller utverkat sig konungens lejd, utan Hammarsköld, hvilken, efter den i lag stadgade tid, inkommit med underdånig ansökning om sådan förmån, samma ansökning sedermera återkallat, finner kongl. hofrätten, i enlighet med advokatfiskalens, å embetets vägnar, framställda påstående, det Hammarsköld jemlikt 43 i konkurslagen, gjort sig skyldig att såsom bedräglig gäldenär anses och straffas; i följd hvaraf och med tillämpning af nyssnämnde jemte 44, 45 och 89 SS uti åberopade lag, Carl Wilhelm Hammarsköld dömes, att ställas för en påle i halsjern å allmänt torg här i staden, att skämmas i två timmar och dertill arbeta å någon kronans fästning i två år; skolande Hammarskölds namn, brott och straff på en tafia å påle utsättas; avarjemte förklaras, att Carl Wilhelm Hammarsköld, hvilken redan erhållit afsked från krigstjensten, icke må i allmän tjenst eller förrättning nyttjas, eller taga del i val, som medborgerligt förtroende utmärka, eller dervid sjelf komma under omröstning, eller på börsen sig visa; och bör detta beslut, hvarigenom Uarl Wilhelm Hammarsköld blifvit för bedrägeri såsom gäldenär till ansvar fälld, i allmänna tidningarne kungöras, sedan detsamma vunnit laga kraft, samt den Hammarsköld ådömda bestraffning å honom verkställas, derest han återkommer; dock enär Hammarsköld varit benådad med värdighet af riddare utaf Kongl. Wasa-orden, och har nu blifvit anklagad och dömd för sådant nesligt brott, att fråga kan uppstå om förlust af samma orden, skall, jemlikt föreskriften uti Kongl. brefvet af den 19:de Juli 1806, hos justitiekanslersembetet göras anmälan om brottets beskaffenhet; hvaremellertid, sarat intill dess Kongl. Maj:t och ordenskapitlet angående nämnde riddare-ordens förlust sig yttrat och sådant blifvit genom justitiekanslers-embetet vederbörande kungjordt, med verkställigheten af ifrågavarande bestraffning uppehålles.