Iryckte å gärden, retirerade fångarne, menn d hvilka träffade flera af militären. rådhusrätten erhållit kallelse och stämning å boktryckaren Wall med? påstående, att, då denne uti nämnde artikel, under vrängda framställningar och omskrifning af yttranden, som Hans Maj:t Konungen begagnat uti sitt tal til Rikets Ständer vid början F nu pågående riksmöte, synbarligen åsyftat att Förpjliga, häna och lasta berörde yttranden; och då nämnde artikel derjemte innehölle smädliga, för Rikets Ständers värdighet förnärmandå hänsyftningar och uttryck: det måtte alltså Wall, dels för lasteliga yttranden om Hans Majestät Konungen, jemlikt 3 1 mom. i tryckfrihetsförordn. samt 5 kapitlet 1 s missgerningsbalken och kongl. förordn. d. 30 Maj 1835, straffas med fängelse äå fästning minst i 2 år, dels ock för smädliga uttryck om Rikets Ständer varda ädömd böter af 200 rdr bkojemlikt 3 6 mom. jemfördt med 4 7 mom. i tryckfrihetsförordn., samt den åtalade skriften konfiskeras. Dä detta mål i dag förekom ä rädhusrättens 3:e afdelning inställde sig stadsfiskalen Mellbin och boktryckaren Wall personligen. Stadsfiskalen M. inlemnade det ätalade tidningsnumret samt, för att tjena till jemnförelse med den ätalade artikeln, ett exemplar af tidningen Aftonbladet för den 21 sistl. Nov., deri Konungens trontal finnes intaget. Boktryckaren Wall yttrade, att enär någon person varder angifven för brott af förenämde beskaffenhet vid domstol, det åligger domaren att, jemlikt Kongl. brefvet den 25 Sept. 1777, till justitierevision inberätta målet, hvaruti brottet består och hvem det angifvet, då Kongl. Maj:t ville utlåta sig huruvida målet finge nedläggas eller med ransakningen borde fortfaras, Wall således yrkade att, innan något vidare med målet ätgjordes, domstolen ville detsamma till K. M. inberätta för erhällande af Konungens utlåtande om med målet borde fortfaras eller icke. Stadsfiskalen Mellbin genmälte att han, vid betraktande af motiverne till åberopade Kongl. brefvet, ansäg detsamma ej vara tillämpligt i fråga om tryckt ft, men öfverlemnade frägans bedömande till itten. Som boktryckaren Wall, med åberopande af föregående prejudikater i enahanda frägor och enär omnämnde hemställan till K. M. vore att betrakta såsom en väsentlig rättegångsförmån, fortfarande fullföljde invändningen, beslöt rätten att deröfver nästa mändag meddela utslag. — Sedan rådhusrättens fjerde afdelning en rättegängsdag förut handlagt ett från öfverståthällareembetet för polisärender remitteradt ransakningsmål angående arbetskarlen Lars Erik Westerberg samt drängarne Sven Svensson och Lars Petter Johansson, häktade och tilltalade, för det de skola den 22 sistlidne November från grosshandlanden Gustaf Sommelius olofligen tillgripit ett i Norra Dryckesgränden liggande fat med olja, samt detta mål nästlidne gårdag ånyo förevarit, dervid åtskilliga personer såsom vittnen hördes, hvilka dock icke hade några upplysningar af vigt att meddela, afkunnade rätten utslag i målet; och dömdes Westerberg att för första resan stöld af gods till värde af 69 rdr 24 sk. bko böta detta belopp tredubbelt med 208 rdr 24 sk. nämnde mynt, eller, i saknad af tillgång till böterna, straffas med 28 dagars fängelse vid vatten och bröd, samt derefter ä en söndag undergå uppenbar kyrkoplikt i S:t Nicolai församlings kyrka; hvaremot Svensson och Johansson, i brist af full laga bevisning, frikändes från angifvelsen om delaktighet i Westerbergs ofvannämnde förbrytelse. Myteriet å Långholmen. Till våra i gär lemnade uppgifter om detta våldsamma uppträde, hvilkas tillförlitlighet vunnit bekräftelse, få vi nu tillägga följande: Sedan kommendanten Ekenstjerna erhållit 3:ne månaders permission och kaptenen vid Jönköpings regemente Telander blifvit förordnad att förestå kommendantsbefattningen, emottogs kommendantsbefattningen sistl. tisdag af den sistnämnde. Fångarne valde samma dag för utbrottet af deras våldsamhet, till hvilken den närmaste anledningen, enligt hvad som berättas, varit fångarnes förbittring deröfver att den t. f. kommendanten låtit igenmura en öppning, hvarigenom bränvin förut brukats till dem insmuglas. Ryktesvis omtalas väl äfven andra anledningar härtill, hvarom allt tillförlitligare upplysning torde vid ransakningsförhören erhållas. Säsom orsak dertill, att den å Långholmen förlagda militärstyrkan icke vid tillfället begagnat sina eldvapen, uppgifves att ammunition saknats och hade; derföre bud blifvit skickadt för att erhälla sådan fråm Marieberg. — Bland annat föröfvadt våld hade fårgarne insparkac dörren till kyrkan, sönderslagit alla der betatliga lösörepersedlar, sönderrifvit psalmböckerna och dermed antändt eld, hvilken dock blifvit släckt. De hade yttrat sig vilja mörda den t. f. kommendanten och framtagit en likkista, uti hvilken de förklarade sig sinnade att nedlägga honom. Kapten Telander hade för dessa hotelser mäst draga sig tillbaka, men kapten Ekenstjerna, .som under tiden tillkommit, hade civilt klädd begifvitsig in i massan och förmätt de upproriske att gå tillbaka till logementerna. Sedan f1. M. Konungen erhällit underrättelse om uppträdet, afsände H. M. genast sin adjutant öfverstelöjtnant Kleen till Längholmen, hvilken, jemte öfverste Devel och polismästaren De Mar6, begåfvo sig upp i logementerna och lyckades der förmå fangarne att hälla sig tysta. Att fångarne verkligen haft för afsigt att sätta fästningen i brand, och genom den derigenom uppsomne villevalla lyckas rymma, synes troligt, emedan fångkläderna blifvit i flere logementer framdragne å golfvet och antände, men hvilken eld 1 ligtvis släcktes af vaktbetjeningen jemte de för försvarslöshet der förvarade fångar, hvilka nästan alldeles icke deltogo i upproret. Då kommenderingarne frän gardesregementerna in-från fönstren stenar, fönsterbågar och säng ningar, Ehuru ätskilliga skott härvid aflossades mot de öppna fönstren, hvaridfrån stenkastningarne egde rum lärer endast en fänge vit lindrigt sårad i halsen. Soldaterna sägas hafva hållit befallning att skjuta försigtigt, till en börjar, r att skrämma de upproriske. Ylere soldater hafva : qolifvit träffade med stenar och en poliskonstapel hlef illa sårad i hufvudet af stenar som kastades från muren utät yttre borggården, Några af fångarne hade äfven klättrat ut på taket och nedkastat takpannor ä militären. Enligt rapport från kapten Telander hade. vid i går anställd .visitation flera knifvar blifvit an. feiräffade i fångarnes sängkläder. Enligt hvad man i lag inhemtat, är nu allt lugnt. Sedan förhör blifvit fhället skola vi utförligt redogöra för hvad som derTvid förekommer, : — Förre skrifvaren vid Upsala landskansli, Carl Otto, Äsbrink, 21 är gammal, var i går upphemtad till polisförhör derföre att ban misstänkes -att sistl. thorsdag hafva ä hr Begats biljard tillgripit omkring 100 rdr bko, hvaribland en sedel ä 50 rdr bko. Dä Asbrink beträddes med tvetalan och icke kunde redo-. söra för ätkomsten af de penningar han samma dag stölden föröfvades utbetalt, så blef han inmanad i häkte. Då Äsbrink i dag, iklädd fängdrägten, äter inställdes till polisförhör, upplystes det att ban, som Tpå thorsdags eft. m. spelt biljard hos br Bögat, då, Ii saknad af penningar, skuldsatt sig för 15 rdr bko, Ihvilket belopp Asbrink dagen derpå betalt till markören Magnell, medelst vexling af en sedel ä 50 rdr Irgs. Dessutom hade Äsbrink på fredagen bortspelt penningar säväl ä Begats som Finns biljard. AsI brink förklarade att han till skä nks erhällit en större