Aftonbladet – 14 december 1853, sida 2

Tlatitud, som under jordklotets nuvarande fyIsiska förhållanden lade oöfverstigliga hinder handelsmarinen. tid i den så länge sökta lösningen af detta Iproblem endast ett af dessa desiderata, hvarTlösning hon tåligt väntar. Tning, då den allmänna freden, som följde p I framträngt till Ishafvets kuster långt på andra lIsidan polkretsen utan att hafva öfverfarit den minsta hafsvik, — blef det klart att passaIgen, föremålet för så många hypoteser och petsbergen, böjer sig mot norr till Grönlands ydkust, som den helt och hållet afstänger. en oförskräckte sjömannen inträngde förgäfes med sina -skepp till midten af isbanken; an kunde ej framtränga längre än till denl. 2:dra parallelkretsen, en gräns som ingen edermera öfverskridit. ats på detta håll, drog han sig tillbaka mot .W., dubblerade Grönland, återfann un-q ler kryssning mot vester det sund och len omätliga vik, der Cortergal hade trott ig se en väg öppnad till Stilla oceanen. sedan han följt och aftecknat deras bugtiga tränder, utan att påträffa någon öppning, ann Hudson, liksom den portugisiske sjöfaanden, der endast en graf, men erhöll åtninstone för detta pris äran att gifva dem sitt namn. Ännu mera olycklig än han, undsick ej dansken Johan Munck, som nästan vid samma årstid undersökte samma stränder, stormarna, bankarna och ismassorna i Hudsons vik, fasorna af en öfvervintring på en obebodd kust, och öfverlefde nästan hela sinls besättning, som bortrycktes af hunger, köld och skörbjugg, endast för att, med förståndet rubbadt af så många genomgångna lidanden, i Köpenhamn slutligen falla för sin egen hand.ls Dessa upptäcktsresor följdes af dem som företogos af James och Fox, hvilka sökte bana sig en väg mellan de hopade massor af sand ochisbetiäckta klippor, som utgöra hvad kartorna kalla Cumberlands och Southamptons archiplar: men farorna, som åtföljde dessa i afseende på hufvudändamålet misslyckade försök och tesultatet af Baffins stora resa, som under genomseglingen af den vik som bär hans namn ej såg den stora kanal som förenar dess vatten med polarhafvets, inskränkte sjöfarten i dessa trakter till den punkt, på hvilken den ända till våra dagar förblifvit, det vill säga till de förbindelser, som engelska pelskompaniet och den danska styrelsen hvarje år underhålla, den sednare med de unga kolonierna på Grönlands vestkust, som historiska minnen förmått danskarne att der anlägga, det förra med sina längs utmed stränderna af Hudsons bay belägna faktorier. Från denna tid riktade alla, som intresserade sig för upptäckten af en nordvestpassage omkring Amerika, sina blickar och förhoppningar mot de af denna kontinents kuster, som vetta mot dem utskjutande östligaste delarne af Asien, hvilka just vid denna tid blifvit lyckligt kringseglade af några djerfva kos-l sacker, som anförtrott sig åt flytande isstycken och hafsströmmens ledning; men sedan kommodor Behring, en skicklig dansk sjö-: officer i rysk tjenst, noga bestämt läget och kusterna af det sund som åtskiljer de begge hemisfererna, en ära som äfven kan, i likhet med sin följeslagare, den franska vetenskapsmannen Delisle de la Croyere, fick betala med sitt lif, sedan de utmärktaste af Englands, Spaniens och Frankrikes sjöfarande, männer sådana som Cook, Malaspina, Quadra, Vancouver och Lapeyrouse, med noggrannhet aftecknat hela den nordvestra kustlinien af Amerika, undersökt alla dess vikar och bugter, sedan slutligen Hearne och Mackenzie, af hvilka den förra tog till utgångspunkt Hudsons bay, den sednare Canada, till lands önskningar, endast kunde finnas under en i vägen för dess beständiga begagnande af Också såg man från denna med vetenskapen endast på lediga stunder sysselsätter sig, och hvilkas undersökning och Sådan vår för fyratio år sedan frågans ställ de stora krigen i början af detta århundrade, åter riktade menniskoandens verksamhet på alla grenar at vetenskap och industri och bland geograferna återväckte frågan om möjligheten Sedan han misslyc-l! arr 1 l å l j 4 1 1 i i och fördelarna af en väg från Europas hamdnar norr om Amerika genom Behrings sund till Kina. Ett fenomen som, ehuru det tillhör den närvarande geologiska perioden, ännu ej till sina orsaker eller sin utsträckning blifTvit tillräckligt förklaradt, nemligen hafvets TJutomordentliga isfrihet närmast omkring polen, påskyndade det ögonblick. då de nyss uppkastade hypoteserna skulle erhålla ett beriktigande. Om våren 1818 tog jordens första ömakt initiativet, och snart utvecklades i I polarregionens länder och haf ett mod och en sjelfuppoffring, hvaråt det vetenskapligt bildade Europa visserligen ständigt skänkt sin beundran, men hvars ära det kan vara af vigt att sprida till en större allmänhet genom att medelst pressen upprulla några sammanträngda Itaflor öfver dessa stora händelser. (Forts. följer.) RIKSDAGEN. Plena den 14 December.