Aftonbladet – 14 december 1853, sida 1

(Jean Raoul) omkring trettio år gammal, son till en pa:fumeur i Bordeaux, f. d. skrifvare hos en notarie, för rande utan emploj; — förmögenhet, ingen: hans far hade lemnat hoaom en hundratusen francs som han nu gjort ända på; — känd på hemliga spelhus, och bvad mer är, på Sainte Pelagie; — strängt ansatt af sina kreditorer for han förlidet år till Algier i ändamål att der företaga sig någon lämplig industri, det vill säga plocka kolonisterna, men han faun der dem som voro mera slipade än han; det är utan tvifvel det han kallar sitt fälttåg vid Constantineh. — Hvad hans mod beträtfar, är det mer än tvetydigt. Det är en sådan der skräflare som, i omvändt förhållande mot ordspråket, bara tjuter mot fåren. Man vet likväl att ban haft två dueller, den ena på pistoler på trettiolem stegs afstånd, med en stackars sate som var mest blind; den andra med en sjutton ärs gosse som aldrig satt sin fot i fäktsalen. Han sårade dem båda. Om din förtjusande dotter, som du skall kyssa på båda kinderna 4 mina vägnar, är nog dåraktig att gifta sig med en så beskaffad slyngel, är det bästa du kan göra att förvandla din förmögenhet i lifräntor, såvida du ej tycker dig vara nog kry att gifta om dig, hvilket är tusan så vanskligt vid vår ålder, min gubbe. Helsning och vänskap . Margeron.n — Nå väll hvad sägs om den saken? — frågade öfversten och tog med häftighet af sina. glasögon, — jag skall genast gå till den junkera och gifva honom tillkänna att han får packa sig af, ju förr ju heldre. Jag behöfver inte en sädan der storpratare i mitt hus; och det är bäst han aktar sig att förarga mig, ty då.... — Min far det behöfs icke, — sade Estelle mildt; — efter all anledning packar Tonarion nu sin kappsäck, och innan frukosten är afrest. — Du har således gifvit hovom Kom mitt barn, då mäste jag taga dis Den uvga enkan berättade morgonens hän