Aftonbladet – 13 december 1853, sida 2

— Vid Pedagogiska föreningens sammanträde sistlidne lördag, uti hvilket äfven några riksdagsmän deltogo, redogjorde häradshöfding A. Ribbing för den af hinom vid riksdagen väckta motionen om inrättande under namn af ecklesastik-kollegium af en öfverstyrelse för kyrkans, universitetens, elementarläroverkets och folkskolans angelägenheter. I anledning af den önskan hr Ribbing yttrade, att föreningens ledamöter måtte uttala-sina åsigter om detta förlag, uppstod en längre diskussion, hvarunder allmänt och enhälligt uttalades öfvertygelsen om den trängande angelägenheten af en sådan öfverstyrelse för allt hvad till skolväsendet hör. Deremot voro meningarne delade, huruvida en sådan öfverstyrelse helst borde vara förenad uti ett och samma kollegium med en kyrkostyrelse. Åtskilliga ledamöter satte äfven i fråga, huruvida icke motionen snarare skulle för närvarande häfva kunnat påräkna framgång hos ständerna, om den blifvit inskränkt att uteslutande afse skolväsendet, om hvars behof af en sådan öfverstyrelse man redan vore tämligen allmänt öfverens, både i afseende på folkskolorna och elementarläroverken. Hr Ribbing förklarade sig icke hafva något emot, om nägon annan ville väcka en motion i denna syftning, hvartill tiden ännu vore öppen. — Under diskussionen om detta ämne, som upptog hela aftonen, yttrades äfven af flera ledamöter den åsigt, att, ehura angelägen en öfverstyrelse för skolväsendet vore, utöfver den som utöfvas-genom det nuvarande ecklesiastikdepartementet, fara vore att föga äfven genom inrättandet af en sådan styrelse blefve vunnet, om ej framför allt, och helst i sammanhang dermed organiserades en verksammare lokalinspektion öfver skolorna genom kringresande inspektörer, valda icke bland höga herrar, som för lustturer under sommarmånaderna uppbära höga arfvoden och dryga resekostnader, utan bland sakkunige och erfarne medlemmar af lärareståndet, som kunde åläggas att tillbringa största delen af året på sådana resor och derunder icke blott såsom kontrollerande, utan isynnerhet genom vänliga anvisningar och råd till lärarne verka högst välgörande på skolväsendets förbättring, cnom berättelser, som borde offentliggöras, sätta allmänheten i kännedom om förbättringar, som dels redan vore vunna, dels borde ytterligare åsyftas o. s. V. En sådan inspektion, som redan funnes i de flesta andra länder, önskvärd för allt skolväsende, vore framför allt aldraangelägnast för folkskoleväsendet, som i saknad deraf redan tycktes vara i fara att på ett beklagansvärdt sätt förlora allmogens förtroende. PE