Aftonbladet – 9 december 1853, sida 1

n på sin hojd tre medelmattisa petstuttel a )å dessa grunder finner Handelstidningen ickelsö käl att tillstyrka inrättningen af en särskilddo ,ensionskassa för läkare, utan önskar i stäl-jsti et att en allmän ränteoch pensionskassao nåtte kunna åvägabringas för alla som dexil! ille deltaga. Så gerna vi än erkänna riktigheten af den istnämnda satsen, då erfarenheten alltför väl visat att de många små särskilda pensionsnrättningar, som för nirvarande finnas, till n stor del uppätas af dryga förvaltningskostiader, och derföre icke kunna göra den nytta le skulle medföra om de sammansloges, hafval: lessa invändningar icke förändrat våra åsigter om förslagets värde och utförbarhet. Detl: ir sannt att äfven andra banor finnas, som fordra långa och kostsamma förberedelser ochlst: let oaktadt endast medelmåttigt belöna sina? dkare i timligt afseende. Dock hade visist väntat att såsom bevis derpå finna derförelg den presterliga. Presten har ingen pension att ; vänta, det är sannt, men deremot behöfver han under vanliga förhållanden också icke förr in med döden afgå från den syssla hvarafl: han en gång kommit i besittning, och i allt-. för många fall är redan sysslan sjelf en penon efter slutad verksamhet inom ett alldelesö frimmande område. Linge och allvarligt har allmänna öfvertygelsen fordrat en förändring af dessa förhållanden, genom hvilken det and-11 liga ståndet först kan rätt blifva hvad det borde vara. När detta stånds verksamhet väl blifvit så inrättad, att de som uppbära lönerna också förrätta de tjenster för hvilka dessalsk ro gifna, då är det också nödvändigt och rättvist att genom pensioner trygga deras ålderdom, som uppoffrat sina krafter åt detta vördnadsvärda kall, och en sådan inrättning skall då icke möta några serdeles svårigheter. Den andra imvändningen, att 20,000 rdr eller något mer ej långt förslår till pensioner åt en så talrik kår, bevisar blott att denl vackra framställningen ej blifvit rätt uppfattad. Detta var ju aldrig meningen, men äf-l. ven denna jemförelsevis ringa summa vore tillräcklig att betrygga framgången af en in-If rättning som blifvit börjad med stora uppoffringar, och bevara den från den upplösning hvaraf den nu hotas. Den ofvannämnde summan såsom en yrundfond är ej helt och hålletlc en obetydlighet; den skulle hjelpa ett godt stycke upp för backen, som man säger. Den skulle lifva modet hos dem, som skulle skörda frukten, att göra stora och kraftigare ansträngningar. Att lägga grunden är alltid det drygaste arbetet och om äfven den föreslagna subskriptionen — oaktadt alla skäl till ett motsatt antagande — ej blir betydlig nogför att erbjuda nägra serdeles fördelar för ögonblicket, är dock grunden lagd till ett godt för framtiden, och det föreslagna sättet att åstadkomma denna grundläggning erbjuder en rik anledning till tillfredsställelse både för gifvare och mottagare. Det vore utan tvifvel förträffligt om en stör allmän pensionsförening läte sig tillvägabrinas, som kunde trygga läkarens ålderdom och hans efterlemnades bergning, liksom hvarje annan medborgares. Men utsigten till något sådant ärhär ännu aflägsen. Dessutom har det ! alltid för läkaren en stor svårighet att på billiga vilkor vinna delaktighet i allmänna pensionsfonder, just derföre att probabiliteten af hans lefnads längd är mindre än hos de flesta andra samhällsklasser. Vi hafva framför oss en intressant jemförelse, som den för sina arbeten i medicinskal statistiken utmärkte dr Casper, efter en be-l! räkning af 700 läkares lifstid, uppgjort med den sannoltka lifstiden för andra klasser i samhället, och hvarvid han funnit att Ibland 100 teologer och prester uppnå 70 år och der0 5 42 individer. on landtbrukare och forstmän . . 40 o högre embetsmän . . . . . 35 köpmän och fabrikanter. . . militärer . . sco 6.0 a o Jägre tjenstemän ...... advokater . .. sosse konsinärer . . .. ss ss 0 folkskolelärare läkare ..ossoso sva Att läkarne dö så tidigt, tillägger samma auktoritet, förundrar icke någon som känner att knappast något stånd så mycket tager i anspråk på en gång själens och kroppens I krafter som läkarens; att knappast något anr nat så litet tillåter en erforderlig hvila, en välgörande regelmessighet i det ytire och inre Hifvets funktioner, och hvari kroppsansträngYningar, väderleksinflytelser, störd nattlig hvila, rvakor och sinnesrörelser i ständig vexling så t sammanverka att småningom men säkert undergräfva helsan; hvartill dessutom kommer latt ett ganska betydligt antal läkare dö i följe .laf smitta från sina patienter. —. r) Under sådana förhållanden skulle man väl Itro att åtminstone de i statens tjenst anställde läkare borde vara någorlunda väl lönte. Detta lir dock icke förhållandet. Under det lagen rhos oss pålägger dem en i andra länder så vidt vi veta alldeles okänd förpligtelse att betjena fattiga och medellösa utan betalning,, lett stadgande, som till ära för vår läkarekår r blifvit upphöjdt till allmän sed, har stads-, fattigoch provincial-läkaren på intet ställe i verlden så inskränkta lönevilkor. Er K. Almgren motionerade i borgareståndet, om vi minnas rätt, vid 1848 års riksdag, att läkare, som , uppoffrat sina krafter i det allmännas tjenst, borde i likhet med andra civila emi-betsmän undfå pension när de ej längre orka dltjena, äfvensom deras enkor och öförsörjde relbarn erbålla rätt till något understöd. Mar x. I fästade då intet afseende vid denna framställ. aning, liksom vid sednaste riksdagen förslage shlatt af allmänna medel bispringa läkarnes mer nstora uppoffringar stiftade enskilda pensions ninrättning med en grundplåt af 20,060 rd etlbko icke heller lyckades vinna behjertande el Nu har på sätt och vis folket sjelft tagit sa valken om hand, och det under en tidpunkt d