Aftonbladet – 8 december 1853, sida 2

— En gåta, hvars tydning jag kom att söka, ag är brottslig, se der allt hvad jag fått veta; nen på hvad sätt? Jag är okunnig derom. Man fördömer likväl i intet civiliseradt land n anklagad utan att lemna honom tillfälle tt försvara sig; tillåt mig att åkalla denna ättsprincip. Hvad förebrår ni mig, min fru? Ivaruti består mitt brott? Hvad har jag gjort? Sedan ett par dagar önskade fru Caussade lenna förklaring lika mycket som nånsin Servian sjelf; men då hon så oförmodadt fann sig ld till svars på ett så bestämdt sätt, eror hon en känsla af förlägenhet som för ett ;gonblick gjorde henne stum. — Ni har rätt, — sade hon slutligen med itervunnen fattning, — ingenting öfvergår uppiktighet. Dessutom hafva vi nu länge. nog uppehållit oss vid kapitlet om mina fel; nu kan det vara er tur att sitta. på skampallen. Vet då att .--. I detta: ögonblick blef hon på föga afstånd varse Tonarion komma till dem. — Så förtretligt! — sade hon i det hon afbröt sig sjelf, har då inte min far tagit ho-, nom med sig till biljarden. — Af nåd, — utropade Servian, — ett enda ord ännu, ni hinner utsäga det innan han hinner hit. — Ett ord vore icke nog; men vi -skola fortsätta derom en annan gång. — Snart är det icke så? I dag? — Det är för sent; man måste gåin, och i salongen blir det omöjligt. — I morgon då? Jag bönfaller derom, i morgon. — Vet ni ej att jag hvar morgon promenerar i skogen vid kossackgrafven? Den ovälkomna störaren var blott två ste derifrån, och Servian kunde endast svara med en blick. (Forts.)