Aftonbladet – 8 december 1853, sida 1

mee———LL ALLA LEJONHUDEN. ) Novell af CHARLES DE BERNARD. Öfversättning. IX. Sedan Estelle gått, gaf Tonarion sin vrede luft. genom en kraftig spark åt den aflidne vargen. Emellertid låg Felix Cambier i brinnande feber i sin säng der hans onkel tvingat honom att lägga sig för att kunna undersöka hans går. Tack vare Servians snara mellankomst hade vargens tänder blott lemnat ytliga spår. Men om såren icke voro farliga, och om den fysiska smärtan var nästan ingen, så plågades patienten deremot af en moralisk tortur, som förvandlade hans bädd till glödande kol. — Inte mer hjerta än en kyckling, — sade han klagande under ett anfall af yrsel; jag blir en stackare i all min dar... Det är bäst jag tar till spinnrocken i stället för värjan... ändå så lätt; jag behöfde bara göra som min onkel, fatta vargen i halsen och strypa hohom; alldeles inte, jag låter kullbyttera mig och åderlåta mig som ett uselt får... Hur vill man efter detta att jag skall komma ini St Cyr? .. Och fru Caussade som såg hvad hon skall förakta mig! Jag en pultron! en käring! en usling! Mot aftonen aftog febern, och den sjukes oro tycktes stilla sig. Servian,som såg honom vara lugnare, lemnade honom i hopp att en natts sömn skulle ytterligare återställa jemnvigten i denna unga och lifliga organisation. Andra morgonen återkom han för att se om febern infunnit sig ånyo; men till sin g fann han sängen tom. Felix stora förvånin SY 80 A.B. niis 273, 275, 277—279, 281 och 283. . ev