ned vanära uteslutas från akademien och alla embeeld rikebpoe : Hr M. af Rosenschöld fick derefter ordet och uppläste ill sitt försvar ett längre skriftligt anförande, deri han mfvudsakligen tycktes fästa vigt vid det förhållande utt consistorium acad. icke varit behörigt att meddela samma utslag och att R. St:s justitieombudsman anställt åtal mot konsistorium för den härigenom begångna laglighet. Han androg vidare att han, långt ifrån utt hafva blifvit fälld till ansvar för nesligt brott,, varken blifvit i behörig ordning anklagad eller unlergått ransakning, än mindre blifvit till straff fälld för något brott; att, för allt fall; fråga här vore om ett disciplinärt straff, hvilket destomindre kunde äsyfas. i. Ridd: ordn., .som det motsvariga stadgandet ..grundlagen;:18 Riksd. ordn. förutsatte att den; som i förevarande: kategori förverkat rätten at; godkännas säsom riksdagsman, skulle genom laga kraftPvunmen dom vara förklarad ovärdig medborgerligt för;troende eller att föra andras tälan eller för något nessligt brott till straff skyldig., Härmed kunde uppenbarligen icke menas utslag eller dom af någon annan myndighet än laga domstol. Slutligen begärde hr Rosenschöld att, till-stöd för hans mening om det ifrågavarande utslagets obehörighet, hrjustiticombudsmannens anmärkningsmemorial till skånska hofrätten emot konsistorium för dess omförmälda ätgärd mätte af en riddarhuskanslist uppläsas, i hvilket hänseende hr Rframlemnade ett n:r af den utaf honom utgifna tidningen Fäderneslandet,, deri berörde memorial fanns intaget. fir Printzensköld bestridde uppläsningen af.detta memorial, såsom icke-inverkande på saken, -helst då det icke var ingifvet i original eller lagligen bestyrkt afskrift, utan innefattades i en tidningsartikel. Hr frih. Sprengtporten J; Ws fann det deremot gifvet att,. då man ieke kunde förvägra hr R. att sjelf uppläsa hvad. han fann nödigt till sitt försvar, han skäligen ej heller borde vägras biträde i detta hänseende af en riddarhuskanslist. Frågan är ömtålig och det vore ej Bidd. och Adeln värdigt att afskära försvaret eller att gifva sitt domslut innan saken blifvit fullständigtutredd. Hr grefven och landt:marskalken fann ej heller det kunna hr R. förvägras att få hr justitieombudsmannens . memorial uppläst, hvarföre uppläsningen skedde, upptagande nära en timma, utan någon synnerlig deråt af ståndet egnad uppmärksamhet... Hr R. fick derefter ånyo ordet, då han började ytterligare -deducera angående behörigheten och lagligheten af konsistorii utslag, men afbröts fyra serskilda gånger af landtmarskalkens klubba, under åberopande af 90 R. F., hvilken hr landtmarskalken ansåg förbjuda hr-R. att under öfverläggning bringa frågan om lagligheten af konsistorii ifrågavarande utslag, hvarifrån hr R. också slutligen afstod och inskränkte sig till yrkandet att hr Printzenskölds motion mätte -af Ridd. och Adeln förklaras obehörig; förmenande att om. ständet kunde tillåta sig fatta ett så olagligt beslut som hr P. motionerat, det vore en ära att icke tillhöra ett stånd, der man ansåg sig kunna. på detta sätt trampa lagen under fötterna. Hr Cederschiöld Rob. Theofron uppträdde derefter med ett af klarhet och logik ganska utmärkt föredrag, till ådagaläggande deraf, dels att den förevarande frågan ännu vore så outredd, att ridd. och adeln icke derom. kunde omedelbart fatta ett bestämdt omdöme, dels att det vore den anklagades rätt att få saken först pröfvad och afgjord hos riddarhusdirektionen eller riddarhusutskottet och derefter, om så erfordrades, hänskjuten till ridd. och adeln. I förra. hänseendet fann hr OC. det vara hitintills obevisadt hvad slågs brott hr R. begått samt än mer om detta varit af neslig beskaffenhet. Talaren ville icke hestrida att ju möjligen ett så beskaffadt brott kunde vara af hr RB. begänget.och legat till grund för utslaget: men derom lemnade detta, i talarens tanka, icke någon tillförlitlig upplysning; likaledes förtjente: det att noga öfvervägas innan dom fälldes, huruvida 7 4, 2 mom. R. O. jemnförd med 18 R. O. kunde afse sådana faderliga myndigheters domar och utslag som universiteternas styrelser eller disciplinärstraff, för hvilka, om ej talarenmisstoge sig, en och annan sedermera till höga embeten uppstigen ledamot, af. ridd. och adeln, i följd af något pojkstreck under sin vistelse vid akademien kunde hafva gjort sig skyldig, utan att något nesligt kunde sägas hafva varit dermed Yförenadt. I formelt hänseende stödde sig talaren vid 15.S R. O., enligt hvilken riddarhusdirektionen eller riddarhusutskottet, i en sådan fråga som den nu förevarande, utgjörde första instansen, och Åridd, och -adeln först dömde i den andra. Enligt laga form borde således, vid det förhållande att rid darhusdirektionen vid. utlemnanderaf pollett till hr R. saknat kännedom om de nuchos ståndet företedda handlingar, saken, med undanrödjande af-riddarhusÅ direktionens åtgärd, förvisas till riddarhusutskottet IT med öfverlemnande af handlingarne, hvärefter hr R. TÅ skulle ega att der änyo anmäla sig till erhällande af pollett, .och, i händelse sädan honom förvägrades, .Å hafva sig öppet att få frågan hänskjuten till ridd. och J adeln. Hro0, Printzensköld upptog med temligen mycken betta hr Cedersehiölds anförande och uppläste änyo den i konstitutionerna, hvarefter hr R. blifvit dömd; han trodde. det erfordras föga skarpsinnighet att komma öfverens derom, att en -persom som gjort sig skyldig till dylika nesligheter och derför blifvit förklarad för alltid ovärdig att vara akademisk medborgåre, ej heller kunde skäligen anses värdig att vara svenska folkets representant och, såsom sådan, ledamot af ridd. och adeln. Här vore dessutom icke fråga om pojkstreck eller ungdomsförseelser; hr Rhade blifvit döråd då han redan var en mogen man, närmare 40-talet, så att han icke kunde wursaka sig med sin ungdom m. m. Hr P. afstyrkte remiss och yrkade omedelbart afgörande af frågan. — Af enahanda åsigt, ehuru uttalad i en mindre bitter ton och på ett skickligare sätt, yttrade sig grefve Gyldenstolpe År G., som, efter en analys af konsistorii utslag och de deri åberopade lagrum, fann sin öfvertygelse i denna fråga stadgad, utan behof af någon närmare utredning, och tillstyrkte således att den af R. obehörigen fångna riksdagsmannapollet måtte honom affordras. 3 Grefve Löwenhjelm, C. G., erinrade att han väl tillstyrkt motionens bordläggning, ledd af känslan om hvår mans rätt att försvara sig, men att, sedan han ähört försvaret och tagit närmare kännedom om saken, han vore: beredd att, utan föregående remiss till utskott, hvilken i hr grefvens tänka tjenade : till ingenting annat än tidsutdrägt, gifva sin röst för bifall till br P:s motion: .: Deremot ansåg grefve Platen, Baltzar, och hr Mannerskans, Carl, det vara hr R:s rätt att få frågan, som vore för honom af stor vigt, förvisad-till utskott, för att der utredas och pröfvas. Sådant vore äfven af vigt för ridderskapet och adeln, som eljest möjligen kunde komma att gifva ett förhastadt, måhända orättvist domslut. Hr M. citerade serskildt, såsom : ett bevis att äfven s. k. ständig relegation icke ovilkorligen förutsatte någon neslig förbrytelse af den af straffet drabbade, 23 kap 17 Si de föråldrade konstitutionerna, enligt hvilken man kunde:göra sig hd st I skyldig till detta stränga straff endast genom att utan be1sÅ hörig anmälan bivista de den tiden förbjudna nationsål sammanträdena eller hågot dylikt, som vore mycket orI skyldigt, åtminstone ingalunda kunde anses skamligt. 3) Hr Björnstjerna 0.,ledamot af riddarhusdirektionen, ant ) såg sig böra fritaga direktionen från att hafva begått något fel eller ens förbiseende vid utlemnandet af Pollett till hr R: Direktionen hade icke kunnat vägra ; pollett af annan anledning än att konsistorium i Lund a I meddelat direktionen den underrättelse om det ifrågavafI varande utslaget, hvilket icke skett. Felet, hvarföre sl I pollett blifvit utlemnad, var således icke direktionens utan konsistorii, som underlåtit att, på sätt författningarne bjuda, insända ett utslag, som jemväl, enligt talarens tanka, lagligen hindrar hr R. att god