Aftonbladet – 6 december 1853, sida 3

, jgärde och erhöll 8 dagars uppskof. Svaromålet har . I följande lydelse: Till Stockholms stads vällofliga rådhusrätt! I Det åtal som justitiekanslersembetet, på hr gencralen och landshöfdingen af Dalströms anmälan, lätit instämma mot mig såsom ansvarig utgifvare ar tidningen Aftonbladet, har en så märkvärdig karakter, att jag, innan jag går att besvara de serskilda tillvitelserne, mäste utbe mig få fästa uppmärksamheten på dess allmänna art. Den embetsmyndighet som anställt ätalet tycks hafva, lika mycket som den höga embetsman, hvilken begärt det, förbisett syfiningen af Tryckfriheteförordningens 2 , 4 mom. sista stycket, och tillagt bemälde höga embetsmans , handlingar en oantastlighet och frihet för anmärk.Jning, som Grundlagen ej en gång tillerkänner den högsta styrelsens ätgärder. Uti Aftonbladet för den 7 September infördes ett bref från en på Gottland boende person (Bilag. Litt. A); sanningen af de deri i luppgifna sakförhållanden bestyrktes ej blott af en er Iskild för redaktionen af Aftonbladet känd person, utan ijhar äfven i Gottlands Läns Tidning fått en bekräftelse (Bil. Litt. B) som ej kan vara utan betydelse, då nämnde tidning är den enda på ön, och genonri arten af den association på hvilken den är grundad, -jlikasom genom det u:märkt redbara sätt hvarpa den lutgifves, vunnit ett välförtjent anseende bäde på Gotiand och på svenska fastlandet. Den införda artikeln -Ifann hr generalen och landshöfdingen innehålla för tlsig oangenäma påminnelser; vissa uppgifter, och der1 till de mest graverande, voro alliför besvärliga att langripa, t. ex. det namnkunriga bortkörandet af de tlengelska studenterna, som väckt ett så omätligt uppd seende öfver hela Sverige; dessa mäste följaktligen smältas. Men i stället har generalen funnit för godt att söka minska trovärdigheten af den obeqväma artikeln ie helhet genom den insinuationen, att den vore tilferkad på sjelfva bureauen för en tidning, för hvars syfte det icke varit fremmande att sprida missbeIlatenhet med och förakt för all styrelses. Hr af Dal ström har här förgätit hvad hans värdighet såsom konstitutionell embetsman af honom kräfver, och ned-Ifallit till en ton, som man möjligen finner i envälIdigt styrda länders embetsmannaskrifvelser, men som ej borde behöfva höras inför en svensk domstol. Er af Dalström vill göra troligt, att den ätalade skrifvelsen uppdiktad och hopgjord på Aftonbladets byrå i ändamål att göra all styrelse missaktad och förhatlig, på det han derigensm måtte lyckas afvisa alla billiga anmärkningar mot sin egen styrelse af Gottlands län. Godtycket och tanklösheten hos högre embetsmän är det som i första rummet sprider missbelåtenhet mot och förakt för all styrelse,, der de finnas. Det är sedan beqvämt att skjuta skulden på tidningarne, genom hvilka deras felsteg och misstag komma i dagen. Innan jag går till det enskilda af anklagelseskriften, må det tillåtas mig att ännu framställa en allJmän anmärkning. Då hr af Dalström uti ingressen -Isäger sig vilja beifra de förhällanden om hvilka förffattaren sig vrängt och osannt yttrat, så har han derigenom implicite medgifvit det öfrigas sanning; hvarpå ljag anhäller att få fästa domstolens uppmärksamhet. Detta medgifvande är ej utan sin vigt vid sidan af den förut framkastade insinuationen att brefvet vore understucket och hopdiktadt pä tidningens byrä. Och I hvad de äter så kallade förvillande uppgifterna angår, Jaf hvilka jag, med stöd af 3 4 TryckfrihetsförordninIgen, måste bestrida hr af Dålström rättigheten att beifra den 1:a, 2:a och 6:e punkten, emedan anmärkningarne i dessa fall dels icke voro, dels icke kunde lvara riktade mot honom, så äro de alla samtliga, — med undantag af ett par obetydliga och på mälets utgäng alldeles intet verkande formoriktigheter, hvilka dessutom, mänga veckor förr än åtalet väcktes, blif-. vit af brefskrifvaren i Aftonbladet för den 27 Sept. (Bil. Litt. C) sjelfmant rättade, — så äro de alla samtligen, långt ifrån att jäfva sakförhållandernas sanning, endast polemiker i afseende på dessa förhållandens uppfattning och bedömande, och ätalet i detta hänseende obefogadt, enär i Tryckfrihetsförordningens 25. 4 mom. uttryckligen säges att ej någotsom öfver i denna lag tillåtliga ämnen i tryck anmärkes, påminnes eller eljest granskningsoch reflexionsvis il dagsljuset framställes, skall kunna, under förevändning att innebära tadel eller klander, såsom straffbart anses, sä vida icke skrifsättet säsom smädligt eller skändligt sig utmärker, i hvilket sednare afscende ej en gäng hr af Dalström i den åtalade ar keln kunnat uppfinna något skäl till anmärkning. Hurn med de vrängda och vilseledande uppgifterna förhäller sig, skall jag söka göra klart genom en serskild granskning af hvarje bland de 8 så kallade förvillande uppgifterna. Första s. k. förvillande uppgiften. Då staden Wisby eger en sundhetsnämnd, måste man tro, att det var denna som gjort hemställningen : till stadens äldste om karantäns iordningsättande, men icke landshöfdingeembetet. Emot nämnden var också anförandet riktadt, och var det med verklig ledsnad man genom hr af Dalströms sjelfanklagelse fann sundhetsnämnden förbigången. Jag skulle således kunna belt och hållet förbigå att vidare besvara denna punkt, men af aktning för allmänna opinionen samt för att visa, att icke någral: lösa och obevisade tillmälen blifvit framkastade, an-hålles få anföra följande : ! Det var brefskrifvaren icke obekant, att vid de uti hr Dalströms bilagda betyg N:o 1 anförde, stadens äldstes sammankomster den ?, och 3, sistl., de s. k. siaternes deputerade, äfven voro kallade, men dåi allmänt tal mån inbegriper desse deputerade under benämningen stadens äldste; då vidare af desse deputerade, 3:ne till antalet, den ena,i följd af eget tvifvel om valets riktighet, aldrig ätlyder någon kallelse; den andre af sin trägna tjenstebefattning nästan alltid hindras infinna sig, och den tredje af flere skäl, sällan bevi-l star stadens äldstes sammankomster, samt brefskrifvaren dessutom af pålitlig person erhöll underrättelse att förstnämde båda sammankomster bevistades, den ene utaf blott en och den andra af ingen utaf dessa tre deputerade, så ansåg han det alldeles onödigt att anföra dem serskildt. Det är dessutom likgiltigt om stadens äldste och staternes deputerade mangrannt varit samlade, ty de cga de jure ingen rättighet att å Wisby invånares vägnar ingå på hemställningar, hvilkas antagande kunde medföra penningeutgifter. De facto lära de väl nägon gång hafva gjort det, men då hafva de behöfliga penningebeloppen varit högst obetydliga och för en gång utgående, samt har vid första lägliga tillfälle stadens invånares godkännande dertill blifvit sökt hvilket dels erhållits, dels förnekats, såsom t. ex.,i ett ännu oafgjordt mål, der stadens äldste afskrifvit en balans, uppkommen genom obetaldt qvarnarrende, men hvilket stadens invänare så litet gillade att de tvärtom fordrade ersättning i första rummet af stadens äldste. Då dessutom gällande koleraförordningar — (K. M:ts förordning af den 9, 1853 rörande karantänsbehandling af fartyg från smittad till frisk inrikes saksjöhamn, var ännu icke känd i Wisby den ?9,,) — ännu den 20 Augusti medgäfvo, så vidt man förmår tolka dem, rättighet för stadens invånare att spärra sig eller ej, och då ett beslut af dem om spärrning måste på samma gäng medföra beslut om karantänsbyggnads anskaffande, så är obegripligt, att man icke genast sammankallade allmän rådstugustämma. Betyget N:o 1 säger att stadens äldste och statsdeputerade höras i stället för stadens röstegande invånare, då man icke hinner i laglig ordning utlysa rädstugustämma. Detta må så vara, men utom det att man i Wisby kunnat vidtaga samma åtgärd, som under förliden sommar skett i flera städer, utan att klander yppats, neml. att allmänna ? rådstugustämmor blifvit hållna efter blott I ä 3 dagar förut skedd kallelse, så var ju tillfälle att söndagen den 21 Augusti (dagen efter stadens äldstes Pre ARN nr -Frm YW il MO OM M-—-—-——Ä— AA TT