Aftonbladet – 5 december 1853, sida 2

redan med raseri kastat sig öfver den, såg han sig omkring åt alla sidor, blef varse ett metspö som stod vid häcken ooh skyndade att hemta det. Då Estelle såg till hvilken utväg hennes älskare med lofvärd försigtighet tog sin tillflykt, kände hon en. hastig afsmak i stället för den välvilja hon dittills hyst för honom. — Profvet är gjordt, — tänkte hon; — ännu en man som faller, ännu en hjelte som sjunker. Ovilkorligt vände hon sig tillServian. Van att läsa i hennes själ, hade denne gissat allt och log spefullt; ty en rivals nederlag är alltid fägnesamt, till och med om man ej kan hoppas draga fördel deraf. — Det tycks, — sade han med förrädisk godlynthet, — att liksom den här herrn fiskar lejon på krok, ämnar han äfven meta vargar med spö. N I stället att skratta åt detta skämt vände fru Caussade bespottaren ryggen med en rörelse af förtret. Denna vändning försatte henne ansigte mot ansigte med Felix, som en stund betraktat henne med hänryckning, utan att hon gifvit akt derpå. I den blifvande ofticerens mörka öga flammade en sådan eldblick; hans ansigte uttryckte en så obegränsad hängifvenhet, hans hållning en så stolt beslutsamhet, att den unga enkan som ännu i går behandlat honom som ett barn, nu för första gången såg i honom en man. — Hvad han ser bestämd ut! — sade hon till sig sjelf; — han skulle minsann ej behöfva käpp för att hemta tillbaka min näsduk, det är jag säker på. : Utan att tänka derpå fästade Estelle på Foix en blick, hvars på en gång. ljufva och klara uttryck var henne så eget; sedan fattades hon af en oemotståndlig frestelse och RE Ta EA a eg SS RA DS KURSER ARSESE WIRE KEPS