Aftonbladet – 5 december 1853, sida 1

LEJONHUDEN Novell af CHARLES DE BERNARD. Öfversättning. — Vi väntade på er mer än en qvart, — sade fru Caussade; — ni har utan tvifvel cj velat sluta jagten förrän ni fyllt er skjutväska? — För att hysa det vildbråd jag funnit, — sade Felix vigtigt, — behöfs en säck och icke en skjutväska. — Hvad för vildbråd? — frågade Sera röster på en gång; — en råbock, en räf, ett vildsvin? — En varg! en stor varg som fallit i en grop nära kossackgrafven. — En varg! — ropade fru Caussade, — jag hoppas att ni ej dödat honom? — fn fånges lif är ju heligt? — svarade kadetten. : — För tusan! — sade öfversten, — jag väntade mig ej höra folkrätten citeras å propos af en varg. Hvad kan man göra med kn annat än döda honom? — Taga vara på honom, min far, — svarade Estelle lifligt; — vi skola sätta honom i en bur midt emot Mustapha. Frukostera fort, herr Felix; jag längtar att få se er varg. Ser han mycket vild ut? — Hans fysionomi föreföll mig temligen enfaldig, men Pyrrhus var, som jag tror, icke af samma tanka, ty så snart han vädradej honom, 18 den pultronen sin kos utan fö 1. — Har du verkligen på allvar lust att. gömma honom? — sade öfversten till sin dotter; hvad har den hederlige Mustapha; ) Se A.B, n:is 273, 270, 217—279 och 281.