Aftonbladet – 3 december 1853, sida 2

— Såsom man torde påminna sig, hade revisorerna af Stockholms stads fattigvårdsförvaltning för år 1851, bland hvilka rektor Svedbom var ordförande, på anförda skäl gjort en hemställan om vidtagande af åtgärder till åstadkommande af mera enhet och verksamhet uti ledningen af hufvudstadens folkskoleväsende såsom en för hela kommunen gemensam angelägenhet, samt föreslagit att en kommitte skulle nedsättas för att efter närmare undersökning af de förhållanden, som med . detta ärende sammanhänga, bereda ett förslag i ämnet. Sedan en skriftvexling egt rum, hvarunder :de invändningar, som inom stadsnämnden gjordes af en dervarande konsistoriiledamot, på ett segrande sätt vederlades af revisorerna, beslöt Stockholms sockenstämmonämnd för någon tid sedan att öfverlemna handlingarne till öfverståthållaren med tillkännagifvande af sin önskan att saken måtte af öfverståthållaren upptagas till pröfning. Det förljudes nu, att hr öfverståthållaren beslutat nedsättande af kommitt för. sakens närmare utredning, på -sätt revisorerna hade föreslagit, samt uppdragit åt hr generaldirektör Ekströmer att såsom ordförande, och hrr fabrikör Almgren, magister Siljeström, kåmrer Dahlgren och sekreteraren i stadsnämnden Richter att såsom ledamöter deltaga i dånna kommitte. Hr Ekströmer var, om viicke misstaga oss, såsom ledamot af stadsnämnden för sex eller sju år sedan, just en bland dem, soma jemte den af hufvudstadens kommunalväsen högt förtjente, numera aflidne expeditionssekreteraren Arrhenius, redan på den tiden inom stadsnämnden verksämmast arbetade för att en större uppmärksamhet måtte egnas åt utvecklingen af Stockholms folkskoleväsen; och äfven valet af de öfrige ledamöterna gifver en borgen för att kommitten icke heller bland dessa saknar, hvarken den sakkunskap i serskilda riktningar, eller den värma för saken, som utan tvifvel här erfordras för att öfvervinna mötande hinder. Man synes således hafva alla skäl attlyckönska såväl hufvudstadens invånare i allmänhet, som dess fattigare klasser i synnerhet, att den vigtiga angelägenheten blifvit af hr öfverståthållaren lemnad i så goda händer.