Aftonbladet – 30 november 1853, sida 1

oLEJONIUDEN.) Novell af CHARLES DE-BERNARD. Öfversättning. Efter denna korta förmaning, hvartill hans egenskap af onkel gaf hononv rättighet, tog Servian förtroligt Felix under armen och inväntade öfversten som blifvit efter med Tonarion. : Under det de alla fyra promenerade på terrassen, hämnades fru Caussade på sitt piano den ringa framgång hennes gäckeri rönt, och allt under det hon hamrade på tangenterna funderade hon på medel att genomtränga den rustning hvarmed Servian tycktes vara bepansrad. — Hans kallblodighet är blott beräkning, tänkte hon; det är omöjligt att han kunnat bli. fullkomligt likgiltig. Det är visstoch sannt, att mot mig har han förställt sig fullkomligt. De mest bitande sarkasmer studsade mot honom som mot en bronsstaty. Inom två timmar har jag varit mera elak än lofligt vore på två år: förspilld möda! Jag skulle tro honom alldeles känslolös, om ej ett par sidoblickar som han kastade på Tonarion gagt mig hvad jag skulle tänka om denna känslolöshet. Kanhända han är litet snarsticken, men säkert är han ännu svartsjuk, det är allt hvad som behöfs. Besluten att pina sin fordna älskare, tyckte Estelle bästa sättet att nå detta mål vore att gifva den elegante Raoul tillfälle att fira en af dessa triumfer som synas vara fåfängliga, men som i sjelfva verket äro tillräc alt göra en rival förtviflad. Sedan hon betänkt sig en stund, steg hon upp, bröt den vack) Se A. B. n:o 273, 275 och 277.