SEINE STOCKHOLM, den 29 Nov. Borgareoch Bondeståndens val af utskottsledamöter, hvarför vi i gårdagsbladet redogjorde, visar omisskänneligen att inom begge dessa stånd samma anda af sjelfständighet råder som vid flera föregående riksdagar, ja, om icke vissa tecken bedraga, en nästan ännu lugnare, således fastare och bättre. Valen synas nemligen nu gjorda med mindre ensidighet och med ett noggrannare afvägande af ledamöternas särskilda fallenhet och egenskaper för verksamhet och inflytande inom det ena eller andra utskottet, hvilket gäller både borgareoch böndeståndet. De vigtigaste utskotten äro naturligtvis konst-tutionsoch stats-, och vi tro oss berättigade till det omdöme, att de deri tillsatta medlemmar inom de tvenne utaf det egentliga folket valda stånden också skola komma att såsom en man stå på folkets sida. Hofpartiet har således, vid den nu passerade vigtiga manövern, helt och hållet gjort hvad man kallar fiasco,, ehuru partiets pretentioner på sistone — t. ex. i bondeståndet — voro ganska måttliga och icke sträckte sig längre än att få tillsätta en å två bland de sina, så att, åtminstone vid högtidligare tillfällen, lottospelet icke alltid skulle behöfva användas. Men icke ens detta lät sig göra. Sjelfva talmannen vid förra riksdagen (Nils Pehrsson i Ringstorp), som man ifrigt arbetade på att bringa in i konstitutionsutskottet, fick åtnöja sig med en plats i besvärsutskottet, och n. v. vice talmannen (Svartling), som ändå vid förra riksdagen räknades bland de liberala och för hvars inträde i statsutskottet vederbörande lära intresserat sig, placerades i stället i bankoutskottet. Seniorn af bondeståndets riksdagsmän, J. J. Rutberg, som länge var en representant med stort anseende och sjelfskrifven ledamot af konstitutionsutskottet ända sedan 1818 års riksdag, fick nu icke plats hvarken der eller i något annat utskott, sedan han vid förra riksdagen slöt allians med n. v. talmannen Strindlund. Lika litet kom den bekante Johan Johansson i Skyberga i fråga till statsutskottet, der han vid förra riksdagen var ledamot, och ej eller Bengt Gudmundsson till konstitutionsutskottet — åtskilligt annat att förtiga, för att ej gifva sig ut på det hala eller visa sig alltför mycket sanguinisk i sina förhoppningar. Uti Borgareståndet är det kanske mest betecknande, att icke blott de egentligen politiska utskotten blifvit tillsatta med bepröfvade och till sina tänkesätt fasta representanter, utan ock att från det vid denna riksdag högst vigtiga bevikningsutskottet kunnat undanskjutas prohibitismens mera framstående koryfeer, t. ex. Stolpe, Almgren, Hesselgren, Spångberg, Lund, Gustafsson m. fl., hvilka i stället blifvit fördeldta på banko-, ekonomioch expeditions-utskotten, så att, efter som opinionerna nu stå, bevillningsutskottet kan anses sammansatt så godt som uteslutande af bestämda free-traders, deribland en af ståndets mest inflytelserika medlemmar, hr Schwan, hvars ihärdighet och talang i denna riktning redan vid förra riksdagen åt frihandelsprincipen banade en rymlig väg, bland annat genom beslutet om upphörandet af de s. k. differentialtullarne. Pet parlamentariska bruket här i Sverige fordrar icke, eller ens tillåter, såsom i andra representativa stater, någon address till ministeren eller s.k. svar på trontalet,. Istället fordrar (som läsaren varit i tillfälle erfara) bruket här, att man endast komplimenterar och håller långa och breda tal till de kungliga personerna. Sammansättningen af utskotten kan således här skäligen anses träda i stället för ett slags address eller svar på trontaletv. Måhända inner man detta, å allmogens-:och städernas vägnar afgifna svar, mindre angenämt och j välklingande och annorlunda betecknande än j nan önskat och troligen ännu för några dagar sedan väntat eller ens kunnat förmoda, då nan icke drog i betänkande att till talmän r dessa stånd utse några af hofvets mestl: