kan ge mitt samtycke till. Servian är inte dum, det har du sjelf medgifvit; han begriper nog att hans närvaro ej kan vara dig angenäm, och var säker att om ett par dagar tar han afsked och reser sina färde. Allt hvad jag begär af dig till dess, är att du är höflig emot honom. Tapper eller ej, så betänk att han är min vän och vår gäst. — Får gå för två dagar, — sade Estelle, och steg upp, — men jag säger dig i förväg, min far, att om han har nog litet vett att bli qvar längre, så rymmer jag fältet. Sedan vi nu kommit om sams, — fortfor hon, med ett leende fullt af behag, — så lofva mig att kasta ut din otäcka pipa genom fönstret; herr Tonarion skall ge dig cigarrer och jag skall kyssa dig. Öfversten tog Estelles vackra hufvud mellan sina båda händer och kysste hennes panna och ögon, i trotts8af ett låtsadt motstånd. — Så var det inte menadt, — sade hon, och var med ett hopp vid dörren. — Jag har ännu något att säga dig, — återtog öfversten. Den unga frun vände om. — Som du i dag är i farten att bigta dig, — sade öfversten med slug min, — kan du så gerna göra det fullständigt. Se så, var uppriktig; tycker du om Tonarion? — Ah! ha! — sade Estelle, skalkaktigt skrattande, — du har sålunda märkt att herr Tonarion gör mig sin kur. — För tusan! jag fick öronen förfrusna i Ryssland, men inte ögonen. Hvilken orsak skall jag väl tillskrifva hans täta visiter, om icke begäret och kanske hoppet att behaga dig. — Du kan säga hoppet, — svarade Estelle förtroligt. — Du tillåter honom då att hoppas?