F. A. Palme. C. D. Jederholm. Kamererare i manufakturGrosshandlare. diskonten. Vi tillägga, att äfven på Aftonbladskontoret vid Mynttorget finnes en lista tillgänglig för dem, som vilja der teckna och atiemna något bidrag för detta ändamål. — Till rådhusrätten äro idag nedanstående cessionsansökningar inlemnade: Vinhandlaren Fr. Falck, skuld bko rdr 12,573: 5.1 7; borgensförbindelser 2966: 32; tillgångar, säkra fordringar 258: 32, osäkra d:o 1264 rdr; viner på nederlag (hypoteserade till en fordringsegare) 992 rdr; viner i källaren 182 rdr 10 sk.; inventarier 341: 13, 4; lösegendom (köpeafhandling hypoteserad) 673::32. Summa tillgång 3711: 39, 4. Enkefru Johanna Margaretha Dubost, tillgång bko rdr 13,491: 24; skuld 15,830. (Fru Dubosts förmyndare har uppgifvit orsaken till afträdande af boets tillgångar härleda sig derutaf att Kongl. Maj:t fastställt utslaget emellan fru Dubost och förre handlanden Hellström, hvarigenom hon blifvit dömd att utbetala 10,000 rdr bko för en till Hellström utfärdad revers, hvilken hon sjelf erkänt endast till belopp af 1000 rdr). Bagaren J. Thiel, tillgång bkordr 30,525: 46: skuld 27,258: 9. Revalenta Arabica. Sedan detta omtalade universalmedel i en ovanlig grad väckt allmänna uppmärksamheten, hafva vi förskaffat oss del af svenska Jäkaresällskapets utlåtande deröfver, hvilket vi här nedanföre meddela våra läsare: Utdrag af protokollet, hållet i svenska äkaresällskapets sammankomst tisdagen d. 4 Oktober 1853. 4 7. Hr von Diben anförde följande. Dä allmänna uppmärksamheten genom alnslänga puffar i ätskilliga tidningar en tid fästats på ett nytt universalmedel, Burrys Revalenta Arabica, och sällskapets ledamöter utan tvifvel ofta tillspörjas om detta medels egenskaper, trodde hr von D., att meddelande af de resultater, till hvilka han kommit vid undersökning af revalentan, skulle kunna för sällskapet vara af intresse, men förbehöll sig, att dessförinnan få gifva en historik, om ock ofullständig, af detta medel, för att derigenom lemna ett bidrag till universalmedlens och puffarnes historia. Så vidt hr von D. hade sig bekant, tog Warton 1847 till England ett franskt arcanum, Ervalenta, hvilket til en början hade stor afsättning; men dä det 1848 undersöktes af Pereira och befanns vara en blandning af linsoch durra-mjöl, föll i anseende. Omkring 1848 började Barry du Barry Comp. (i sjelfva verket en tysk. jude vid namn Christian Klug) fabricera revalenta arabica till 2 rdr 24 sk. skålpun det af linsmjöl, hvilket han köpt till 4 sk. . Hr Klug tog saken klokare än föregångarne; han puffade storartadt, och betalade puffarna bra, hvarjemte han utfästade det vilkor vid betalningen, att intet mot revalentan finge i de anlitade tidningarna införas. Så fortgår det ännu, och man måste beklaga, att tidningar kunna göra sig skyldiga till sädana puffar på sädana vilkor. Både i England, Tyskland och Trankrike har man visat öfverdrifter i puffarna, och yevalentans verkliga sammansättning. Emellertid befanns industrien god, och icke mindre än 56 olika rivaliserande fabriker uppstodo, hvilka benämnde det undergörande mjölet Revolenta, revelanta, ravalenta e., allt ordlekar på det ursprungliga af ervum lens fabricerade Ervalenta. Hr von D. hade till undersökning haft profver tagna utur tvenne olika dosor Barrys revalenta arabica af bästa sort, 4 rdr 16 sk. bko I. Det är ett fint malet, ljust, rödlett mjöl, af tydlig ärtsmak. Vid mikroskopisk undersökning befinnes mjölet utgöras af öfver hälften kornmjöl, och resten linsmjöl. Hr von D. trodde, att detta linsmjöl var af den arabiska röda linsen, ty han hade funnit fragmenter af det röda skalet och mjölets färg antydde detsamma. Då prof. Winckler uppgifvit den af honom undersökta revalentan bestå af bondbönor med tillsats af saffranstinetur, och då Winckler är en högst trovärdig och kunskapsrik person, så torde detta möjligen bero derpå, att att W. haft till undersökning revalenta af sämre qvalitet, hvilken hr von D. icke fätt tag uti; ty det läter alldeles icke otroligt, att den, som gör så mycket väsen af linsmjöl, äfven kan väsnas öfver bondbönor. Dä linsen allmänt begagnas i det öfriga Europa såsom mat, och särskildt i Englands fattighus, för sin billighet och sina närande egenskaper användes, samt mjölet är starkt qväfhaltigt, ansåg hr von D. revalentan ganska duglig såsom näringsmedel och derutinnan lik andra leguminoser, såsom bönor, ärter, o. s. v. men också ingenting mera. Om linsen i dessa hänseenden egde några företräden, återstode ännu att utröna, och detta kunde ske vida billigare genom begagnande af de gottländska linserna, än af den skamlöst dyra revaJentan. Hr von D. trodde, att revalentan fullkomligt kunde motsvaras af en blandning af två delar kornmjöl, en del lins — eller ärtmjöl och vederbörlig qvantitet salt. Hr Hamberg hade vid jemförelse af pulvriserad ervum lens och revalenta kommit till samma resultat som hr von Diben. En och annan af sällskapets ledamöter hade med fördel användt den omnämnda revalentan säsom nutriment ät personer; hvilka lidit af oordningar i digestionsorganerna. In fidem, G. Böttiger. Svenska läkare-sällskapets sekreterare. nr an