Aftonbladet – 28 november 1853, sida 1

CaE Sal, yngre milltarer, adjutanter via notfvet o. a. d. Sålunda räkna vi bland herrar elektorer, utom ordföranden grefve Anton Gyldenstolpe (som är en äldre, rättvist aktad och sjelfständig representant) 13 i tjenst varande militärer, af hvilka 3 äro adjutanter hos H. M. Konungen, 1 stabschef hos H. K. H. Kronprinsen, o. s. v., men alla, utom 2, stationerade eller bosatta här i hufvudstaden, 2 landshöfdingar, 1 hofrättsassessor, 1 cerc-l. monimästare vid hofvet, men endast 7 utom tjenst varande, deribland må nämnas f. d.i ryttmästaren R. Tornerhjelm såsom en af rikets största bränvinsbrännare och följaktligen sannolikt väl rustad till motstånd mot den! högre beskattningen af bränvin eller en genomgripande reform i denna del af lagstiftningen. Om man får tro berättelser, lärer också inom bänkmännen, som egde att välja elektorer, en och annan ledamot opponerat sig emot den segrande elektorslistan (som varit på förhand uppgjord) samt dervid förmodligen framställt den skäliga invändning, att det yngre hofpartiet på riddarhuset icke borde taga alltför mycket för sig på en gång, utan åtminstone välja till sitt sällskap några af de äld med mera sakkännedom, erfarenhet och riksdagsvana samt jemväl bland sig inrymma en och annan af det moderata partiet; men de röster, som i denna riktning höjde sig, fingo licke något gehör, hvilket man vil kan in-j hemta af listan. Det kan i detta hänseende vara intressant nog, för att bedöma ridderskapet och adelns nuvarande ståndpunkt, att anställa en jemförelse med elektorslistorna vid riksdagarna under konung Carl Johans konservativa regering. Vid en sådan skall man verkligen med förvåning finna en omätlig skillnad i fordringarna på de egenskaper som den tiden ansägos nödiga för ett så vigtigt förtroende och dem som nu göra tillfyllest. Så finner manj t. e. vid riksdagen 1823 intet enda namn tillhörande hofvet eller adjutantkåren: icke mer än en landshöfding, den såsom medborgare och embetsman utmärkte vice landshöfdingenj i Skaraborgs län Casper Ehrenborg, samt i öfrigt en pluralitet af ansedda possessionater från landet och i riksdagarnas historia väl kända namn, såsom Johan Henning Gyllenborg, Fredrik Bogislaus von Schverin, Gustaf af Ugglas, Pehr Gustaf Cederschöld, Carl David af Uhr m. fl. Äfven vid 1823 års riksdag, då likväl den egentliga börjau gjordes med införandet af de s. k. hoflistorna, och den s. k. voteringen för uniformen under framl. friherre af Nordins ledning, kommo ganska få i tjenst varande militärer i fråga och äfven der finner man på elektorslistan Gyllenborg, von Schwerin, Axel Lagerbjelke, G. F. Akerhjelm, Göran Gustaf Uggla, Georg af Hejne, P. RB. Tersmeden, P. Lagerhjelm m. fl., den tidensansedde riksdagsmän. Nästan enahanda var förhållandet 1834, då h. ex. grefve Carl de Geer inträdde såsom ordförande, hvilken plats han sedan bibehöll ända till 1850 års riksdag. Ej heller då kunde på listan upptäckas någon enda yngre militär eller adju-l. tant. Vid 1840 års riksdag tillsattes, som bekant är, i följd af regeringens sorglö:het vid bänkmansvalet, elektorerna af oppositicnen, hvars lista likväl inrymde flera (7) af det i konservativa partiet och i öfrigt icke upptog någon enda, som icke gjort sig mer eller mindre känd i sin egenskap afrepresentant. Man finner der, bland andra, namnen Carl de Geer, C. G. Spens, J. W. Sprengtporten, W. F. Tersmeden, August Anckarsvärd, P. G. Cederschöld, Emil von Froil, C. D. af Uhr m. fl. Under den s. k. nya regimen af den 8 Mars tyckes en snart sagdt motsatt princip hafva arbetat att göra sig gällande på riddarhuset, ehuru det icke lyckats förr än vid innevarande riksdag, att genomdrifva en riktigt ren och oblandad lista. Vi afhålla oss för närvarande från alla vidare reflexioner. Vi hemställa endast till de hrr, som utgöra riddarhusets nuvarande majoritet, hvilken naturligtvis framför allt önskar at bibehålla ridderskapet och adelns värdighet, och anseende såsom rikets första ständ, huruvida en sådan värdighet är rätt förenlig med den sålunda antagna principen att från de vigtigaste förtroenden inom ståndet utesluta de politiska insigterna och erfa-1. renheten jemte vanan vid allmänna ärendens behandling, för att i deras ställe sätta partiifvern och de ungdomliga lustarne celler några fullkomliga nulliteter bland de äldre —I a och huruvida det eftersträfvade uuseendet och inflytandet säväl vid riksdagen som hos na-Å tionen må kunna genom on dylik taktik syn-I nerligen främjas ? Qui vivra v Ännu i afton lära vid en sammankomst (hos amiralen af Puke) de redan färdiggjorda utskotten definitivt tillsättas och man hörl omtalas de designerade ordföranderna deri,! nemligen i konstitutionsutskottet: grefve La-. gerbjelke, Gustaf; uti statsutskottet: friherre Akerhjelm, Carl (ordföranden i den nyligen upplösta statsrevisionen); i bevillningsutskot-1 tet: kaptenen, grefve Gyldenstolpe, :ton; i lagutskottet: hofrättsassessorn, 2: ; Sparre, I Erik; i ekonomiutskottet: landshöfdingen, grefve Liljencrantz, Gustaf; i bankoutskottet: kapte-) nen, friherre Jacob Theodor Stiernstedt sa i expeditionsutskottet: kopisten, friherre : Rudolf Cederström, hvilka alla, med undantag af friherre Åkerhjelm, i enahanda egenskap fungerade vid 1850—1851 årens riksdag. — Under riksdagens lopp uppstår sannolikt fråga om bildande af ett hemligt utskott, I för att erhålla del af de handlingar och framI ställningar, af hvilka skall inhemtas att, enligt hvad trontalet antyder, Europas närvarande politiska ställning är sådan, att det nu verkligen gäller Sveriges ära och sjelfbestånd. Skulle regeringen i denna sak, pål; hvilken hela nationen, i följd af de begagnade I: