Aftonbladet – 25 november 1853, sida 1

Befordringssysteniet inom Tullverket. Den svenska embetsmannakåretr, etrvad mot densamma eljest må kunna erinras, har döck i ett hänseende — och ett ganska vigtigt — under de sednäste 25—380 åren obestridligen vunnit betydligt. Det är i hänseende till upphörandet äf det sportel-; gratifikations-, att ej säga mutsystem, hvilket för några decennier och ännu längre tillbaka vär så vanligt, att det nästan ansågs såsom tillbörligt, ja ett nödvändigt och snart sagdt oskyldigt bihang till de flesta tjenster. Vill man söka orsaken till denna helsosamma och för embetsmannakåren hedrande förändring, så skall man visserligen till en del finna den uti de förbättrade lönevilkör, som rikets ständer tid efter annan beviljat för embetsoch tjenstemän nästan i alla riktningar, äfvensom i den indragning af sportelväsendet, som vid sednare regleringar egt rum. Men orättvist vore det att icke medgifva, att befordringssystemet icke blott hos regeringen, utan äfven hös underoränade embetsverk och förvaltningschefer härtill bidragit i så måtto, att i allmänhet såväl tillåtna som otillåtna -s; k. ackorder, eller köp af tjenster, blifvit afskaffade — en förtjenst, som villigt bör erkännas hos konung Carl Johans styrelse. Detta förhållande har småningom hos embetsmannakåren, likasom hos allmänheten, bildat en lika helsosam som aktningsvärd opinion emot det gamla systemet, så att den tjensteman, han må vara högre. eller lägre, som nu för tiden tager mutor eller s. k. handtryckningar, rättvist träffas af det allmänna föraktet. Blotta ryktet. eller misstankan att något sidant möjligen kan komma i fråga äro tillräckliga att emot den, som blir föremål derför, väpna en allmän ovilja. Det är af denna anledning som vi tro det vara en pligt mot det allmänna att, utan afseende på det enskilda. obehag vi deraf: möjligen unna komma att röna, med något strängare uppmärksamhet följa hr generaltulldirektören friherre Carl Gyllenhaals befordringssystem, och vi göra i dag dermed en början, genom framläggandet af åtskilliga officiela akter rörande tullinspektoren härstädes Malmros, hvilken påstås vara en af de utaf hr friherren mest gynnade och som för närvarande synes vara satt till den högste vårdaren och kontrollanten af tullförfattningarne här i hufvudstaden och om man får tro hans eget påstå ende i skrifter till rådhusrätten, jemväl för sedligheten. Vi lemna härvid helt och hållet å sido de mera enskilda förhållanden, som, rörande hr Malmros antecedentia, blifvit från trovärdigt håll oss meddelade och hvilka vid hans befordran icke bordt vara hr generaltulldirektören obekanta, för att endast anföra hvad vi angående honom funnit antecknadt i generaltullstyrelsens eget arkiv. Således läser man uti Utdrag af protokollet hos Kongl. Gene; ral-:Tullstyrelsen den 11 April 1833. .10. Sedan; i anledning af kustuppsyningsmannens vid Rää, John Aigeldingers d. 16 nästl. Mars afgifne rapport, angäende honom af kustuppsyningsmannen N. Malmros tillfogadt väld, herr tulldistriktchefen i södra distriktet låtit tullfiskalen, advokatfiskalen Bodman på stället undersöka förhållandet, hade hr distrikt-ehefen uti nu anmäld skrifvelse af den 31.i nämnde månad, insändt undersökningspro