Aftonbladet – 24 november 1853, sida 1

EN SE REA RE LEJONHUDEN, Novell af CHARLES DE RERNARD. Öfversättning. vid stora landsvägen varse ett enstaka hus, väl bekant för traktens inbyggare, ty det är der de finna en tillflykt — för pengar viälTförståendes — då de af någon turist-nyck föras bort från sina husgudar och gå att E Mellan Compiegne och Berberic blir vänta diligencerna vid deras förbifart. -År 1838, något sent på em vacker Septemberafton, sågs en 1 utterskinnsmösea föreställa en dylik resande på expektantstat. Ankomsten af em diligenct, som for-till Paris, gjorde slut på den! vakt han öfver en timma hållit utanför dörren till. värdshuset, hvars gästfrihet hans kässa förmodligen nekat honom att taga i anspråk. Sedan en af de. personer som upptogo det! inre af vagnen stigit ur, upptog han dennes i lats, mellan tvenne ännu unga fruntimmer, hvilket ombyte kom dem att något rynka på näsan, hvilket ej var underligt då man tog i betraktande skilnaden mellan föreoch cfterträdaren. EE Vid diligencens ankomst visade sig värdinnan -på tröskeln -till sitt etablissement. Då hon vid lyktskenet igenkände den ankomne resanden skyndade hon ifrigt emot honom. Jaså, detär ni, herr Sexvian, — sade hon, med en munvighet som är qvinnor af hennes yrke egen; — hvad det är länge sedan ni var på våra trakter! Ni far ert ill öfverste Berbelih ? Der träffar ni er systörson herr Cambier. Jag säger herr Cambier i år, ty han är ju sjelf stora karlen, och en vacker gosse är han, detkan man riktigt säga. — Folix görrätti att begagna sina ferier, — svarade den resande leende; — han har förmodligen sagt er, fru Ribois, att han går in vid Saint-Cyr om sex veckor. — Under tiden, — återtog värdshusvärdinan i blå blus och oäkta