Aftonbladet – 24 november 1853, sida 1

innevånare från detta för dem fruktansvärda ställe. Sd Alt efter solnedgången gå den vägen fram bredvid hvilken Kossackgrafven befann sig, sågs således på två mils omkrets som ett så djerft företag, att ganska få personer skulle vågat det, utan yttersta nödtvång. Ehuru Servian numera endast fortskred lång-. samt och med försigtighet i anseende till den mängd af träd som växte på detta ställe, tog han likväl fel om den rigtning han borde gifva sina steg och -stötte temligen hårdt mot ett platanträd. e :E — Här är Kossackgrafven, — tänkte hani det han kände pä barken, och märkte tufvan vid sina fötter; jag har missräknat mig; allen som leder till huset är mera till höger. I en hast blef han vare en ljus punkt, som sattes i rörelse af ett slags spöke. Dödlig gengångare eller kanske afgrundsande, var denna sällsamma skepelse klädd i en lång blodröd drägt, hvars uppdragna kapuschong lemnade åskådligt ett ansigte af en så förvånande hvithet, attlikens vanliga blekhet skulle jemförelsevisblifvit ansedd såsom frisk och liflig. Denna rödklädda skepnad höll en spegel i hvilken den uppmärksamt betraktade sin graffysionomi med tillhjelp af en blindlykta som den bar i högra handen och hvars sken föll rakt på spegelglaset. Fördjupad i denna åskådning som tycktes bevisa att koketteriet icke är främmande för andeverldens innevånare, gick spöket med snabba steg utan att vända ögonen hvarken till höger eller venster.Allt efter som det nalkades skakades dess händer mer och mer konvulsiviskt, de tycktes nära att släppa-både spegeln och lyktan; och dess krithvita ansigte visade en så jemmerlig uppsyn,att man skulle sagt att det, vid åskådandet af sin egen bild, sjelf erfor den fasa det syntes vara ämnadt att ingifva andra. ; OM Mindre förskräckt än förvånad vid åsynen af en så sällsam varelse, höll Servian sig dold bakom det träd han nyss stött emot-och vän, tade med stum nyfikenhet slutet af detta äf.