Aftonbladet – 24 november 1853, sida 1

STOCKHOLM, den 24 Nov. H. M. Konungen har 1 dag, uti plenum plenorum på rikssalen, öppnat riksdagen. Rikets ständer gingo såsom vanligt i pröcessioner, ståndsvis upp i storkyrkan för att der först. afhöra riksdagspredikan. Den eljest vanliga processionen från slottet till kyrkan samt derifrån tillbaka till slottet egde denna gång icke rum, utan begåfvo sig H. M. Konungen samt D: K. H. Kronprinsen sarit prinsarne Oscar och-August ivagnar till och från kyrkan äfvensom alla de personer, som skolat i prosessionen deltaga, direkte infunno sig i kyrkan, der gudstjensten började något före kl. 11. Efter gudstjenstens:slut uppgingo de ofrälse stånden på rikssalen dit H. M. Konungen begaf sig från sina rum i kongl. slottet, åtföljd af D. K. IH. Kronprinsen samt Prinsarne Oscar och August, ridderskapet och adeln, hrr: serafimerriddare, svenska och norska -statsråden, ledamöterne i högsta domstolen samt hofstaten. Det tal hvarmed H. M. Konungen på rikssalen hälsade ständerna meddelas längre fram. i bladet. ; Berättelsen om hvad sedan sista riksdag uti rikets styrelse sig tilldragit upplästes, till någon del, af statsrådet Fåhreus. : Landtmarskalken och talmännen framträdde derpå inför Konungen och framförde, hvar i sitt stånds namn; deras underdåniga -vördnad, hvarefter de fingo kyssa Konungens hand. Dermed voro hösgtidligheterna på rikssalen slutade och H. M. Konungen återgick tili sina rum, åtföljd af samma procession som förut. Riksdagspredikan hölls af biskop Annerstedt, texten var hemtad från 37 och 58 verserna i S kap. 1 Konungaboken: Herren vår Gud vare med oss, såsom han varit hafver; han öfvergifve 088 icke, och tage icke hånden bort ifrån oss till att höja vårt hjerta till sig, att vi måga vandra i alla hans vägar, och hålla hans bud, seder och rätter, som han vårafäder budit hafver. Ingångsspråket var hemtadt från profeten Jeremias 29 kap. 7 versen: Söker stadens bästa frår hvilken jag låtit bortföra eder, och bede för honom till Herran, ty då honom väl går, går eder ock väl, och äfhandlades såsom ämn Den bibliska bilden af en konung och hans folk förenade i bön för allmänt väls, hvarvid. predikanten framställde huruledes Sverige väl vore ett fattigt land, fast rikt på store män, och att det i den verldskamp som förestod, borde väl veta att begagna den fred, som stod dem till buds; att christendomens ljus visst sent kommit till.dess nejder, men den rena evangeliska läran har tidigt funnit en fristad, och att höjden af dess ära var försvaret af densamma mot blodigt förtryck, samt att först när Sverige ville blifva en eröfrande stat, Gud straffat dess syndiga sträfvan och låtit allt det eröfrade gå förloradt i tidernas. längd ända derhän, att äfvenden del, som i trofast kärlek stod oss närmast, och dit vi af Guds försyn blifvit visade att införa hans lära, blifvit ryckt från vårt blödande hjerta. ERK ASEKONEERRENSET