Aftonbladet – 24 november 1853, sida 1

böra vara artig mot en man, hvars frikostighet hon kände. Pen resande begaf sig genast åstad, vek af från stora landsvägen och gick in i skogen vid Compiegne på en biväg, som endast begagnades af fotgångare. Han gick en stund framåt med snabba steg, utan att det djupa mörker, som omgaf honom, minckade säkerheten i hans hållning. -Fnart befann han sig på en liten väg, med skogen. på cua sidan och på den andra ett dike med on häck, hvilka utgjorde inhägnaden kring öfverste Herbelins park. Med en ödlas smidighet kröp han in genom en trång öppning, den han endast genom sin fullkomliga lokalkännedom kunde urskilja bland nattens skuggor, och befann sig i och med detsamma inom: parkens område, å Det ställe, dit Servian så ogeneradt ins trängde, var hemskt beryktadt kring Iela trakten, 1 anseende till en tragisk händelse som iaträffat fyra och tjugo år förut, och hvärs minne ett fjerdedels sekel ännn ej förmått utplåna. Under det fiendtliga infallet 1814 hade en rysk soldat, som. blifvit inqvarterad hos öfversten, gjort sig skyldig ttll en af de förvillelserför hvilka knut efter hans-lands krigslagar anses vara för ringa straff; och hade blifvit skjuten just på detta ställe samt -begrafven i en grop,:som man förut gräft, utan mer ceremoni, än om man jordat en häst eller eh hund. En liten tufva och två eller tre märken efter :kutor i barken på ett platanträd vid hvars fot delingventen knäböjt, voro de enda spår som återstodo af den blodiga exekutionen. . Långt ifrån att. erbjuda någon dyster anblick tycktes Kossackgrafven med sin friska gräsvall;skuggad af ett sekelsgammalt träd, snarare locka vandraren att hvila på -dess vänliga kulle. En parisare skulle, isynnerhet på ljusa dagen, hafva närmat sig denna oförargliga graf utan att låta sig det minsta bekomma, men Wlmogens vidskepelse, denna sega dimma som tidehvarfvets upplysning ännu ej förmått skingra, aflägsnade större delen af traktens