Aftonbladet – 24 november 1853, sida 1

nan, -— vill jag löfva att han roar sig af hjertans grund och att han motionerar öfverstens hästar. Icke längre än sen i går red han här förbi med fru Caussade..-. — Är fru Caussade hos sin fär? — afbröt Servian med en liflighet, som särdeles afstack mot hans vanliga kallblodighet. — Hon har vistats der mest hela sommnren. Det är en älskvärd qvinna och hon skulle blifvit en dugtig husar. Sedan den stackars herr Caussade dog, som var bra gammat åt henne den .hjertans mannen, är hon. just inte fallen för mjelt Hon skjuter, hon fider, hon sitter af öfver häckar och diken så att håret kan resa sig på öns hufvud... Men det är hennes vurm, det roar henne. Det säkra är att hon alltid är vid så godt lynne, att om det icke vore för skam skull, så kunde en ann få lust att bli enka med. — Ni har således sett henne i går med min systerson? — sgade don rosande med tillgjord likgiltighet; — promenerade de till häst? — 1 st ide galopp; de. promenera alltid på det viset. a — Voro de ensamma? ; : — Ensamma! Men hvar kommer ni då ifrån? Har fru Caussade i tvedne månaders tid kunnat taga ett enda steg utan att vara åtföljd af herr Tonarion?: — Hvad är det fören? — sade Servian med ett slags förakt. ; — ner inte ni herr Tonarion? — svarade värdinnan Dfligt; — en priktig karl, som åtminstone måtte varacbofilbafvare öfver kyrassiererna, :så duktig ser han ut; lång och mörk och med stora mustacher, har alltid ett ridspö i hand och eigarren 1 mun och skramlar med sina sporrar hvar han går fram. Känner ni inte herr Tonarion? RR .— Är ban ung? — frågade den resande, — En trettio ärs karl ungefär, och en vacker karl sen, ingen kan säga annat, och så stolt till! Jag tror inte det vore rådligt för någon att komma honom för nira eller att se snedt på honom. — Bor han hos öfversten?