Aftonbladet – 21 november 1853, sida 3

at de allmänna medborgsvärtven offra tid, omhugsan, arbete. Aldrig förgätande, att om Herren icte förvarar staden, så vaka väktarena fåfängtn, söka vihos Honom allena ljus och ledning i rädslagen, som förestå, icke blott öfver Statens mängartade kraf, utan ock öfver kyrkans, visserligen i mycket från den förra särskilda, men dock äfven i ganska mycket med densamma nära förknippade välfärd. Medborgspligten adlas till christelig, kyrkans anda ingjutes i Staten genom Bönens kraft, när hon allvar och allmän är, oeh ödmjukt ooh innerligt nedkalle vi fördenskull ifrån Himmelen öfver oss och alla vära åligganden, både de andeliga och de verldsliga, Herrans näd, — näd att med visligt nit, endrägtigt sinne, redlig vilja här samverka till ätgärder och beslut, värdiga vär kallelse, värdiga pligttroheten emot Konung och kädernesland, värdiga den evighetsblick, som 0ss framför andra tillhör att lyfta öfver jorden. Och detta behof af ljus och stöd ifrån -Himmelen, huru skulle det icke lifligast kännas af den, som af lydnadspligt, icke af egen djerfhet har uppträdt att frän denna plats leda ett vördadt Ständs förhandlingår, ifrån en plats, sednast frejdad af. en man, -som med bäde snillets och hjertats makt, med den mängsidiga lärdomens, den ovikliga karaktersfasthetens, det ljusa skarpSinnets, den rena fosterlandskänslans herrliga skatter var så rikt utrustad, som den af alla, som honom kände, högt värderade och saknade Talmannen Carl Fredrik af Wingärd. Alltför tidigt gick -han bort, — alltför tidigt, icke för sin ära — den hade nätt fullmogenhetens spets — men alltför tidigt för) detta Ständ, hans dulce decus, för den Svenska Kyrkan, hans värdnads högsta kärlek, ja, för hela Fäderneslandet, som i honom förlorade en den hjeltemodigaste kämpe mot: tidens villor och samhällsstörande läror, en den redobognaste och verksammaste befordrare af samhällets högsta både andliga öch ma-. teriella intressen. Djup var saknaden vid hans bort-: gång, djupast-känd i en stund som denna, på ett rum som detta, der den väldige Anden sä ofta talade kärnrika ord, upplysande, lifvande, hänförande, och der han nu efterträdes af en, ty värr! allt för underlägsen förmåga. Dock, gäfvorna äro Herrans, och Hans är ock budet till den svagare tjenaren att gå dit Han förelagt, äfven då det fåvisa hjertat annorlunda menat och önskat. Till Honom, den evigt kärleksrike, står ock det bedjande hjertats hopp om Hans uppehällande, styrkande och stödjande nåd äfven på den i dag beträdda verksamhetsbanan — och af samma, all välsignelse verkande näd vägar det ock hemta en hugnande tillförsigt till högt aktade Ständsbröders milda bedömande och broderliga skonsamhet. Ja, mine Bröder! näst den högsta hjelpen ofvanefter, är det Edra insigter, Eder erfarenhet, Edra fosterländska tänkesätt, Eder kända nitälskan för de dyra andliga föremål, hvilka ligga värt kall och vårt hjerta aldranärmast, som äfven för min ordförandebefattning i detta Stånd öppna en utsigt af ljus och hopp. Och detta hopp, det eger ett så älskeligt stöd i den förHutna tidens, synnerligast det sednaste vice-talmansskapets, för minnet och hjertat fröjdrika, erfarenhet. Mätte samma tälamod, undseende, vänskap och förtroende, hvaraf jag då under nägra veckors vicariat på denna pläåts så godhetsfullt hedrades, lifvades och understöddes, äfven vid denna Riksdag mig af högt aktade embetsbröder beskäras! Mätte inbördes kärlek, enighet, hofsamhet, vishet leda detta Ständs rädplägningar till beslut, välsighelserika för ett älskadt Fosterlands framtid, hugnande för en landsfaderlig Konungs ädla hjerta! Så bereden J, värdaste vänner! äfven åt den äldste Brodren, som nu hos Eder förer ordet, en fridfull riksdågsbana och it Eder en oförgätlig rätt till everldelig tacksemhet både af honom och Fädernaslandet. Ett ord äfven till dig, min värde, älskade vän, Ständets vice Talman! Med tacksam glädje har jag mottagit det löftesrika anbudet af din stödjande hand vid talmansbordet. Den är välöfvad att bära äfven tyngre bördor. Om din rika förmåga, din -grundliga unsigt, am skarpsynta blick, din rädiga erfarenhet vittna så många föregångna, af oss i broderlig samdrägt bivistade, riksmöten. Jag lyckönskar mig och det högvördiga Ståndet att vid de allmänna ärendenas behandling uti dig ega en den; sakkunnigaste rädgifvare och på talmansstolen, när den äldrigare brodern tarfvar aflösning, den insigtsrikaste ledare. Var välkommen! — Gud vare med oss ! Detta tal besvarades å presteståndets vägnar af vice talmannen biskop Heurlin. hh HH IN Ck AH AO FOO kn (AR AA KH 4 IA ät FR mt Co JR F— Uti ridderskapets och adelns plenum i dag helsades ståndet af hr grefven och landtmarskalken med ett kort, muntligen framfördt tal. Hr landtmarskalken, åt hvilken ståndet uppdrog att utseledamöter i talmanskonferensen, valde dertill grefve G. Lagerbjelke och generallöjnanten Lefren. Derefter väckte grefve G. Lagerbjelke motion om tillsättande af ett serskildt utskott för behandling af frågan om bränvinsbränningslagstiftningen, hvilket skulle bestå af 6 ledamöter af hvarje stånd, anhållande hr grefven om kommunikation af denna motion med de öfriga stånden. : Motionen begärdes på bordet. bl Ridderskapet och adeln kommer att sam-Y manträda in pleno i morgon för att emottaga och låta afgå de s. k. helsningsdeputationerna från och till de öfrige sStånden, och lr omonsdag, vid hvilket sistnämnde plenum ständerna lära komma att kallas att torsdagen b: den 24 dennes infinna sig på rikssalen. fc Om fredag inträffar bänkmansvalet på ridG larhuset. : Sedan borgareståndet i dag kl. 34 12 sam-1uy nanträdt, begaf det sig i deputation kl. !,g . på middagen till kongl. slottet, för att hos u 1. M. Konungen anhålla om talman och vice I I alman. H. M. Konungen, som i närvaro af : ). K. H. Kronprinsen samt prinsarne Oscar ja ch August, och omgifven af sin stora vaktm mottog borgareståndet, förordnade till talman j dr ör borgareståndet borgmästaren P.J. Lauger-Åel ren från Norrköping och till vice talman iandlanden AA. M. Brinck. från Stockholm. ifter det dessa talmän inför Konungen aflagt in ed, återvände ståndet till sin plenisal. ! fu 3orgareståndet antog derpå till sin sekreteare magistratssekreteraren i Stockholm lagnan Rnneberg, som var ensam sökande tilllki ;efattningen; hvilken han förut vid sex riks-!ti lagar innehaft. Det var i dag 25:te årsda-!h; en sedan han började sin tjenstgöring i borareståndet. Ståndet beslöt att dess läktare! dö kulle blifva för allmänheten tillgänglig förstst agen efter plenm plenorum på rikssalen. ; Klockan 3, till I i dag begaf sig bondeso tåndets deputation, under anförande af rikssk agsmannen för Frösåkers härad samt Wäddö sa ch Häfverö jemte Bro och Wätö. skeppslag, ? ankofullmäktigen Matts Pehrssbn i Österdsvik till slottet för att äfvenledes anhålla m sin talman och vice talman. Till talman