Aftonbladet – 21 november 1853, sida 2

— I Gottlands läns tidning läses: Från Slitehamn :har nedanstående upplysning blifvit insänd: : Till G. L. T.! Enär, under rubriken Befästningsarbetet på Enholmen, uti en korrespondensartikeb från Slite uti länstidningen N:o 43 d. 28 sistlidne Oktober finnes infördt att kejserliga ryska örlogskorvetten Ottwashno, ej Othwranej, kommenderad af kapten Walront, under den korta tiden af sitt besök ändrat plats och lagt sig på andra sidan om Enholmen, anser jag mig, såsom karantänsbefälhafvare vid Slite, böra lemna den upplysning, att korvetten under sitt vistande här i karantänen ingalunda ändrat plats eller lagt sig på andra sidan Enholmen, utan först vid afgående från karantänen kl. !V, 2 e. m. hissat ankaret och genast ställt kursen S.0. Slite karantänsplats den 16 November 1853. J. G. Stewenin. Såsom tillägg till ofvanstående artikel kunna vi efter en enskild korrespondens från Gottland meddela, att ett slags undersökning förevarit angående förhållandet med den ryska korvettens besök vid Slitö, och att man ville förklara det hastiga uppbrottet dermed att Slitölotsarne skulle hört galet rörande timman då chefen ville ha de reqvirerade varorna ombord, och i denna syftning har också chefen Valront afgifvit sin förklaring. Det synes oss att: denna förklaring ingalunda minskar det underbara i saken. Korvettkaptenen begärde äfven stenkol, utan att afvakta dem. Är det nu möjligt att ettryskt krigsångfartyg, för att gå från en rysk hamn till. Götheborg, skulle behöfva snart sagdt invid ryska hamnen intaga nytt stenkolsförråd? Eller i händelse det genom: en öfvernaturlig tillfällighet blifvit i behof af förstärkning af bränmaterial, huru kunde då befälhafvaren utan att hafva erhållit dem: gå till sjös? Detta bevisar solklart att han hade stenkol, och att reqvisitionen endast var en förevändning. — I Svenska Tidningen läses: Den alltsedan är 1843 bekanta rättegängen mellan dentist-enkan. Dubost och f. d. viktualiehandlanden 0. Hällström, angående en af. den förstnämnda ut gifven skuldsedel, som enligt hennes förmenande enI dast skulle utgöra 1000 rdr bko, men som vid sedelns framvisande för öfverståthällareembhöetets kansli befanns uppgå till 10,000 rdr s. m. och hvars riktighet Höll. ström styrkte med ed, har, sedan den genomgått alla Tinostantier, slutats sä, att K. M. genom utslag af der