waraf hr Rosenblad, enligt Kongl. brefvet I. 3 Mars 1852, uppburit 100 rdr bko i måvaden från och Ng April sammar år och såedes, om innevarande månad äfven inberäknas, 2000 rdr bko; till sekreteraren Rathsman har enligt Kongl. brefven d. 23 Juli 1852 samt 1. 15 Mars och d. 11 Augusti innevarande år utgifvits 2,300 rdr samt till kanslisten Neren 133 rdr 16 sk. bko. Såvidt vi förmå bedöma: saken, måste man anse de åt hr Rosenblad utbetalda 2000 rdr ungefär såsom en gratifikation eller ett vedermäle af Kongl. nåd; ty hans af: regeringen sjelf vitsordade långvariga sjuklighet har i sjelfva verket räckt hela tiden samt lika mycket den första som den sista dagen utgjort skälig anledning till hans entledigande. Hvarföre ej detta inträffat förr än arbetet var af andra personer fullbordadt, är besynnerligt nog. Kunde finansministern icke finna någon frisk person, som var tjenlig för detta uppdrag? Kanske man just velat att arbetet skulle stanna i händerna på en sjukling, för att det sjelft skulle blifva mindre sundt? Den redan kända följden af detta förfarande är emellertid att kostnaderna blifva nog dryga. Vi hafva hört uppgifvas, att i fall arbetet öfverlemnats åt en i förevarande ämnen verkligen kunnig, erfaren och frisk embetsman (som dock kanske ej behandlat saken från en politisk synpunkt), skulle det kunnat verkställas för ungefärligen hälften af företnämnde kostnad; men då hade kanske arbetet också blifvit af alltför sundt innehåll, och det är möjligtvis detta som man velat undvika. !