Svenskt Original: af A. I. ÖDETS VEXLINGAR, ! Middagen serverades tidigare än vanligt. Öfverstinnan hade öfversett alla anordningarne för aftonen, och ingenting återstod som fordrade hennes närmare granskning. Under väntan på gästerna från Björkhammar, som skulle komma på kaffe, satt nu hela familjen i förmaket och rådgjorde -om hvarjehanda tillhörande dagens fest. Märta, som genom sitt okonstlade och behagliga sätt allt mer och mer tillvunnit sig ynnest och tillgifvenhet, hade blifvit en medlem af densamma, och skulle om aftonen första gången synas i den sällskapskrets som umgicks i öfverstens hus. Men den oro, hvilken tydligen visade sig i hela hennes väsende, kom den sig af fruktan för och okunnighet om det högre societetslifvets bruk och fordringar, eller månne hennes hjertas täta slag hade en djupare betydelse? ; Bullret af ett åkdon hördes. Rudolf sprang ut för att mottaga kammarrådinnan, som inom några minuter infördes af honom. Edvard åtföljde dem; han gick några steg framåt, men stadnade plötsligt, färglös och orörlig, lik en bildstod, med stirrande ögon som tycktes färdiga att brista; stum och medvetslös stod han så, medan förståndet och vansinnet tycktes kämpa en strid på lif.och död. Ett skärande anskri, som satte alla i bestörtning, löste slutligen hans tungas band och satte det till hälften stelnade blodet-åter i omlopp — och nu låg: Edvard vid Märtas fötter. ; Ingeborg utropade han, ;mitt hjertas enda kärlek. — tala I — säg att det är du! att jag icke endast med min själs ögon skådar dir älskade bild! samt lutade sitt hufvud i handen, liksom för att undvika den bländande syn som förvirrade hans sinnen. AN OA AA Tä NTA HR AT FR.