Aftonbladet – 18 november 1853, sida 1

E 5 sig färdigt till utförande af ett sådant? Men i sednare händelsen, och såvida fråga kunde vara om vårt eget land, inser hvar och en att en extraordinär krigsstyrka af 16,000 I man i Finland, äfven om 8000 man deraf förläggas på Aland, är af ingen betydenhet; ty hvad skulle en dylik styrka kunna uträtta? I Sävidt vi förstå att bedöma, skulle den icke kunna vinna annat än en nog tidig graf. Skulle den så beprisade fredliga grannen en gång vilja oss något, så blir det icke fråga om 16,000, utan om aldraminst 50,000 man, Toch någon dylik krigsstyrka kan nu på det f hället omöjligen undvaras för en gagnlös po.tlitisk demonstration, såsom den i sjelfva verket här skulle blifva. Cm vi således än icke vilja betvifla sanningen af Svenska Tidningens uppgifter om de 16,000 mannen, anse vi dem icke böra Jtilläggas någon annan betydelse än den, att den omtänksamma ryska styrelsen, medan den utsatt sig för ett äfventyrligt krig på sina södra och östra gränser, funnit ändamålsenligt att med några tusen man öka sina trupper i det ej så längesedan med våld och svek eröfrade Finland. Denna truppförstärkning, som sannolikt, i öfverensstämmelse med hvad alltid är förhållandet inom det östra riket, är icke obetydligt större i de officiella orderna och rapporterna än i verkligheten, kan omöjTligen afse något annat än en mera tryggad j . j i ; j nämnde punkter. Då Ryssland sjelf ej från I denna sidan nu kan emotse något angrepp, I skulle väl meningen vara att det sjelf gör Tbesittning af sjelfva Finland och icke ens försvar emot de engelska besök som först kunde komma i fråga till våren. Innan dess förlida åtminstone sex månader, och på den tiden kunna stora förändringar hafva inträffat i de stora makternas politiska ställning. Skulle det lyckas turkarne att, förtfarande såsom de börjat, besegra de ryska armåeerna, torde det icke blifva så nödvändigt hvarken för England eller Frankrike att uppträda emot Ryssland i Östersjön. Turkarne skola kanske sjelfva förmå att afslå Rysslands orättmätiga anfall, blott de allierade makternas flottor hålla ryska Svarta-hafsflottan på behörigt afstånd från Turkiets kuster. Då det halföfficiella bladet antyder, att de ryska krigsberedelserna i Finland väl i första hand gälla som försvar emot engelska besök, taga vi oss friheten att fråga, hvem dessa beredelser anses skola gälla i andra hand? Månne icke hela denna skildring af de krigiska beredelserna blott är att anse såsom en förelöparo till do utomordentligt stora anslag, . hvilka regeringen i den blifvande statsregleringspropositionen förmodas komma att begära till försvarsväsendet? Man måste väl genom något förbereda allmänheten och isynnerhet riksdagsmännen på dessa fruktansvärda siffror, och vid sådant förberedande kunde detl ja icke vara ur vägen att låta några tasen ryssar marchera in i Finland samt till och med lägra sig på Åland. Sv. Tidningen yttrar nemligen att den är förvissad att vår regering söker bereda oss en aktad neutralitet, icke en sådan som man förtrampar, hvars ära man förnärmar, genom latt till någon sin fördel begagna vår fridlysta kustp. Huru olikt är icke detta språk med det som fördes förliden sommar, då vi en dag omnämnde ett af oss såsom orimligt förklaradt Irykte, om ankomsten af en rysk not, hvari på grund af det vänskapliga förhållandet mellan de båda rikena skulle vara framstäld den fordran, att Sverige skulle upplåta åt ryska Istyrkan en fast punkt på Gottland till stödjepunkt för möjliga krigsoperationer på Öster1 sjön. Bland-de då af Sv. Tidningen emoti det orimliga ryktet anförda skälen, var äfven det, att Ryssland icke vore så oklokt — hvilket icke brukade vara denna stats herskande felv — att på en gång utkasta så betydande tvisteämnen vid Svarta hafvet och vid Östersjön. Nu deremot, då tiden för krigsrörelser i våra farvatten upphört, framhållas de ryska rustningarne, anspelas indirekt på hvem de i andra hand kunna gälla samt talas till och med om begagnandet af vår fridlysta kust. Vi kunna icke föreställa oss annat än att hela denna besynnerliga framställning blott är en riksdagsmanöver till förmån för anslagen åt 4:de och 5:te hufvudtitlarne, och styrkas deri äfven af det sätt hvarpå Svenska Tidningen i sammanhang härmed utlätit sig om att Ryssland mot sin vilja tvingats till kriget mot Furkiet, i hvilket krig czaren ej skall kunna visa eftergifvenhet, då han har skenet af att vara anfallen. Är det öfriga af nämnde tidnings här ofvan meddelade uppgifter cj mera sanningsenligt än sistnämnde framställning, så ärö de verkligen utan allt annat värde, än det de kunna ega för att verka på! krigsanslagens stigande, likasom börsrykten utspridas för att verka på kurserna. Det är ju Ryssland, som mot Turkiets vilja I och högtidliga protest, med en stor arme öfverskridit Turkiets gränser och besatt Donaufurstendömena, innan Turkiet gjort sig skyl-l. digt till den ringaste fiendtlighet mot Ryssland. Och likväl förklarar Svenska Tidningen att det sednare ,har, skenet af attlvara i anfallet. Då måste den konservativa tidningen också antaga att det var Sverige och icke Ryssland som började 1808 års krig i Finland och att det var ryssarne men icke vi som då anföllos. Det är visserligen sannolikt, att om vi då utan motstånd till Ryssland afstått Finland, Sverige för den gången) kunnat undgå vidare anfall från den östra grannen, likasom det är möjligt att Turkiet, derest det nu underkastat sig Rysslands protektorat,kunnat undvika striden med de intågande ryska armeerna; men icke kan man på denna grund påstå, att dessa armåer icke anfallit Turkiet, lika litet som man kan förklara att det var de svenska trupperna som 1808 anföllo de ryska i Finland. En dylik uppfattning af de politiska och krigiska händelserna, såväl de skenbara som del verkliga, är alltför rysk för att den bordt få plats 3 en evensk tidnino: och det 5r äfven erkändt i!