Aftonbladet – 12 november 1853, sida 3

kJ Litteretir, Den bekante, om nordens skönlitteratur så högt förtjente lektor George Stephens har nyligen i Köpenhamn såsom universitetsprogram utgifvit ett arbete med-titel Tvende Old-eriyelske Digte, med Oversettelser oy Tilleg (129 s: 4:0). De tvenne forndikter som här meddelas äro: Abgarus-legenden; som, utom i forn: engelsk, meddelas i fornnorsk text, i fornsvenska och forhtyska bearbetningar; samt en Homilie öfver tredje söndagen ifastan, hvartill tvenne motstycken meddelas ur förnsvenska homilie-samlingar. Dessutom meddelas öfversättningar på ny-engelska och danska, den sednare verkställd af kand., CO. J. Brånhdt. Arbetet är dediceradt till hr N. F. 5. Grundtwig, stor såsom prest, skald, patriot, störst såsom den oförtrutne kämpen för det nordiska modersmålet, Ur utgifvarens företal meddela vi följande: Vårt århundrade har sett mänga och stora förändringar. Nya ideer ha gjort sig gällande, nya kombinationer Ha uppstått i den politiska såväl som den vetenskapliga verlden.. Men ibland de vigtigaste af dessa utvecklingar bör. visserligen räknas det närmande, den brederskapsanda, som dagligen tilltager mellan de 4 stora nordiska folkstammarne: Danmark, Norge; Sverige och England: Deras gemensamma ursprung och minnen äro nu allmänt erkända; ty att Englands befolkning hufvudsakligen bestod afskandinaviska klaner, skall ingen sakkunnig numera neka. På de. aldrasednaste tiderna har denha stora sanning fätt en ny bekräftelse genom filologiska undersökningar. Engelsmannen börjar nu ifrigt studera de nordiska folkspråken för att kunna förstå sitt eget, och dansken lärer med välbehag, att-den rika fornengelskan (anglosaxiskan) i Viss-mening kan kallasen vest-dansk munart från det 4:de och 5 te århundradet; innan de egenheter, som nu utmärka de skandinäviska språken, hade betydligare utvecklat sig — samt att ännu i dag, midt i 19:de ärhundradet, en jutsk bonde samtalar kanske med större lätthet med sin stamfrände-i norra England än med Köpenhamnaren. I sjelfva verket måste språkforskaren nu med förvåning erkänna, att hela ljudförhällandet i engelska spräket Har bevarat långt mera af det egendomliga fornnordiska än vär tids danska språk, och att otaliga fornnordiska ord och talesätt, som utdött i Danmark, äro i friskt bruk bland Englands allmoge. Intet under derföre. att den gamla vägen mellan Danmark och England,. denStölta vikingavägen, Westerhafvet, änyo lifligt befares, att Danmarks direkta handelsförbindelser med Storbritannien stigit ofantligt; att Englands institutioner, gruhdlagda af danska förfäder, ifrigt studeras, och att engelsmännen börjar använda sina kapitaler och praktiska kunskaper till Danmarks: förkofran. Måtte denna vexelverkan. fortfara och tilltaga till bäda folkens varaktiga nytta! Att den engelska litteraturen, deltager i denna förändrade riktning, är naturligt. Fordom nästan obekänt, blir den med hvarje dag mera känd och vär