severket, så i det fysiska som i det moraliska. Det ondas tillvaro har slagit med förundran visare hufvuden än våra, Squills. Men utan tvifvel finnes det En der ofvan som har sina skäl hvarföre så är. Stridslystnadsknölen är lika vanlig på menniskohufvudskålen som någon annan — och om: den finnes i vår organisation, så var viss på att den icke finnes der utan sin orsak. Icke heller är det rätt af menniskan, eller en vis undergifvenhet för skickelsernas herre att antaga det kriget frambragts uteslutande och lättfördigt genom menskliga brott och dårskaper — att det leder endast till ondt, och.att det icke lika ofta uppstår genom några i samhällsordningen inväfda nödvändigheter, och befordra menniskoslägtets stora syftemål i öfverensstämmelse med den Allvetandes afsigter. Intet enda stort krig har någonsin ödelagt jorden, utan att lemna efter sig frön som mognat till oberäkneliga välsignelser ! MR Sovinrs — (med ett vid Demonstrationernan vanligt uttryck af ogillande) — Oh! oh? oklon Olycklige Squills! Föga kunde han sma det störtbad, eller snarare den dursch af. lärdom som brusade rätt ned på hans hufvud då han vidrörde fjädern med detta näsvisa Oh! oh! Ned kom först det Persiska kriget, med de Mediska myriacerna, utgjutande alla de fioder de utdruckit på sitt tåg genom, östern — all den konst, all den litteratur, all den vetenskap, alla de frihetsbegrepp som vi ärft från Grekland. — min far störtade fram med dem alla, nedslående Squills med sina bevis att Grekland förutan det. Persiska kriget aldrig skulle ha uppstigit till verldens lärare. Innan det fämtande. offret hunnit hemta andan, nedstörtade Hunner, Göther och Vandaler öfver Italien och, Squills. ; Huru, sir! utropade min far,, inser ni icke att genom dessa åderlåtningar på det demoraliserade Roma, föranleddes menniskoslägtets pånyttfödelse, jordens rentvagning. från hedendomens sista fläckar och det aflägsna ursprunget till hvad som ännu finnes gvaraf