Aftonbladet – 12 november 1853, sida 1

sin son! Aldrig närmade sig den gamle mannen -till barnet utan att det log, jollrade och utsträckte sina små armar; och då plägade modren och jag oförmärkt trycka hvarandras händer, och voro icke svartsjuka. Nåväl, Blanche och jag sutto således helt nära invid vaggan och samtalade i låga hviskningar, då min far sköt åsido skärmen och sade: Se der — arbetet är fullbordadt! — och nu må det befordras till trycket-så snart du behagar.x Nu följde lyckönskningar — min far bar dem med sin vanliga sinnesjemnhet; och stående vid härden, med handen i västen, sade han fundersamt : Bland de sista utaf de menskliga villfarelsernas sjelfbedrägerier har jag haft att anmärka Rousseaus fantasi om en Evig Fred, och de många dylika herdedrömmar som föregingo de blodigaste krig som på ett årtusende skakat jorden., Och att döma af tidningarna, sade jag, förnyas åter samma sjelfbedrägerier. Välviljande teorister gå omkring och profetera fred såsom en positif visshet, härledd från den sibyllespådom som kallas hufvudboken; och vi skola aldrig mer behöfva köpa kanoner, förutsatt endast att vi kunna utbyta bomull mot säd., 3 Mr Souiuris — (som, sedan han i det närmaste upphört med sin allmänna praktik, har, af br st på något bättre att uträtta;-bivistat och åhört åtskilliga Demonstrationer norrut, efter hvilka han talat mycket om framåtskridandets gång, tidehvarfvets anda, och om oss, det nittonde århundradets män.) — Jag hoppas hjertligen att dessa välviljande teorister profetera sannt, Jag har under loppet af min praktik funnit, att menniskorna knalla ur verlden rätt snällt ändå, utan att de behöfva hackas i stycken eller sprängas i luften. Kriget är ett stort ondt. i ; BraxcHe — (närmande sig Squills, och blickande bort tU sin far.) — Tst! Roland förblef stum, Ma Caxton, — Kriget är ett stort ondt; men Försynen har ändå inlåtit det i skapel