Aftonbladet – 10 november 1853, sida 2

värdt att Hafva sådana tycken som icke veta af någon enformighet i naturen? c Allt detta kom från Roland; och med omtänksam vishet hade min far dertill lagt tillräcklig bokkunskap för att göra dessa tycken mera hänförande, och åt den naturliga. uppfattningen af skönhet och godhet gifva den odling som förmår intränga i skönhetens djupare betydelse, och utvecklar det Goda till det Bättre genom att låta allt ses från en högre synpunkt: hon hade erhållit kunskap nog för att sympatisera med intellektuella sträfvanden, men icke tillräckligt för att tvista om det mannen tillkommande området — åsigterna.Man hade sålunda, så i natur som kunskap, gjort Blicken öppen för allt skönt Sinnet känsligt för allt sannt! Och likväl, du vise Austin — och du, Roland, du poet som aldrig skrifvit någon vers, — likväl skulle ert verk ha Varit ofullständigt; men då ingrep qvinnan, och modren gaf åt den som hon än.nade till sin dotter den sista fulländningen af ödmjuk hvardagsgodhet — af stilla husliga dygder, — det milda ord som afstyr vreden, — den englalika miskunden med. de fel som åtfölja mannens . gröfre natur — det tålamod som bidar sin tid — och, icke påyrkande några qvinnans rättigheter,, bringar oss att med nöje underkasta oss det osynliga oket. Ihågkommer du, min Blanche, denna milda sommarafton då de löften som våra blickar länge hade vexlat, ändtligen smögo sig till läpparna? Min maka, kom till min sida, — blicka öfver min axel medan jag skrifver; se der, dina tårar — (lyckliga tårar, äro de icke det, Blanche?) — hafva fuktat bladet! Skola vi förtälja verlden mer? Rätt så, min Blanche, inga ord skola vanhelga det ställe der sådana tårar fallit; x Cd xx Roe OR Och här skulle jag gerna vilja sluta; men åäck, ack! att jag ieke kan i våra förhoppningar. på derna sidan grafven innesluta honom Isom vi så innerligen: hade hoppats (ännu på