Aftonbladet – 10 november 1853, sida 1

att jag skulle blifva gammal. Nu försonar jag mig med de grå håren, utan att drömma om någon peruk, och njuter ännu af ungdomen-— ty (pekande på sina söner) den är der !I ;Han är nära deran att nu ha funnit saffranspåsens hemligheter,, sade min far mycket belåtet och gnuggade händerna, då jag för honom upprepade mitt samtal med lord Castleton. Men jag fruktar att den arme Trevanion,, tillade han, och hans ansigte antog ett medlidsamt uttryck, jag fruktar att Trevanion ännu är långt ifrån att ha insett betydelsen af Bacons recept. Och du säger att hans hustru af lutter kärlek till honom alltjemt fortfar att locka missljud från den enda skrällande strängen. Ni måste tala med henne, sir. Det skall jag göra, sade min far förtretad; och lexa upp henne derjemte—den dåraktiga qvinnan! Jag skall meddela : henne Luthers råd till fursten af Anhalt. Hurudant var det, sir? : ,Bara att kasta en barnunge i floden Maldon, emedan den hade sugit ut fem ammor, förutom modren, och följaktligen måste vara en byting. Nåväl, hennes ärelystnad skulle vara i ständ att suga ut modersmjölken hos hela däggdjursslägtet. Och en sådan förtorkad, bräcklig, gemen liten byting den är till på köpet! Vid allt hvad heligt är, hon måste kasta den i floden! utropade min far; och, fogande handling till ord, försvunne i dammen de stackars glasögonen, som han under de tre sista minuterna stått och gnuggat helt omildt. Papoe! sade min far häpen, medan cepriniderna, som togo glasögonens fallande för en middagsbjudning, kommo ilande till stranden. Det är alltsammans ditt fel, sade mr Caxton, återhemtande sig. Gå efter de nya sköldpaddsglasögonen och en dugtig brödskifva. Du ser att då fiskar icke ha större svängrum än en damm, igenkänna de en välförare, hvilket de aldrig göra om de jaga ugor eller gräfva efter mask i flodens vide verld. Hmi—en shärt åt Ulverstones. Ut om brödskifvan och glasögonen, kan du äf ven se efter och taga hit det gamla munk TÅ skrifts-exemplaret af S:t Anthonys Predika för fiskarnex