Aftonbladet – 10 november 1853, sida 1

—————E— ARENA lar på om någonsin någonting gjort merl godt än dessa tre örfilar! Men , fortfor) lord Castleton, då man smickrar en pojke för hans skicklighet, kan icke sjelfva Eton örfila den inbilskheten ur honom. Vore han än den sista i klassen, och det största pundhufvud som någonsin fått stut, så finnes det alltid folk som äro redo att säga. det våra offentliga läroverk icke duga för edra stora snillen. Och nio gånger bland tio plågas fadren till dess han tager hem gossen och ger honom en privat informator som gör honom till en dumdryg öfversittare för all sin dar. En sprätthök 1 klädsel (sade markisen leende) är en narraktighet som det skulle föga anstå mig att fördöma, och jag tillstår att jag vill hellre se en yngling vara en sprätt än en slusk; men en sprätthbök i ideen — Gud oss nådeligen bevare, ju yngre han är, desto onaturligare och osmakligare är han. Hör på, Albert, öfver häcken, sir,. Den der häcken, pappa? Ponyn kan, bestämdt icke göra det språnget. Ja så, sade lord Castleton och tog artigt af sig hatten, då fruktar jag du beröfvar oss nöjet af ditt sällskap. : Gossen skrattade och sprängde tappert åstad mot häcken, ehuru jag af hans färgskiftning såg att han var litet rädd för försöket. Ponyn förmådde icke sätta öfver häcken, men det var en pony! med takt och tilltagsenhet, och han kilade igenom den likt en katt, tillfogande Alberts raphaels-blå jacka åtskilliga gluggar och remnor. : Lord Castleton sade leende, Ni ser att jag lär dem öfvervinna envärighet antingen på ett sätt eller ett annat. Öss emellan sagdt, tilltillade han allvarsamt, ser jag omkring den uppväxande generationen uppstiga en verld, mycket olika den i hvilken jag först utträdde och sökte mina nöjen. Jag skall pirr mina gossar iöfverensstimmelse dermed. Rika ädlingar måste nu för tiden vara nyttiga män; och om de icke kunna spränga öfver törnbuskarna, måste de kila igenom dem. Har jag rätt 2 Ja, fullkomligt. Äktenskapet gör en man mycket klokare dänhan, är tillförene,, -sade markisen efter några ögonblicks tystnad. Jag ler nu: då jag I betänker huru ofta jag suckade vid tanken pö