Aftonbladet – 9 november 1853, sida 2

i FINLAND. I går ankommen finsk post medförde unerrättelser från Petersburg af den 26, från lelsingfors af den 31 Okt. och från Abo af jen I dennes. Finlands Allm. Tidn. meddelar ur ryska eografiska sä lskapets handlingar några unlerrättelser om den mätning af meridianbågen mellan Ismail vid Donåu och Fuglences på n Qvalöe i Ishafvet, som på ryska vetenkapsakademiens föranstaltande blifvit verkti!ld under åren 1816 —1852, och åt hvilken åse man föreslagit att gifva den fult klinraude benämningen: rysk-skandinavisk. Röande de inom ; Finland gjorde mätningarne örmäles följande: År 1830 hemställde Struwe till dåvordne ministern ör folkupplysningen, furst Liewen, ett förslag om utträckning af ifrågavarande meridianbåges mätning senom Finland. Detta förslag underställdes H. Kejs. Maj:ts pröfning och lyckades vinna nådig sanktion, warjemte H. Kejs. M:t täcktes i nåder förordna att stt anslag af 3000 rubel silfver ärligen skulle under oppet af 10 år oafbrutet utgå till bestridande af omsostnaderna för dessa arbeten. Alla för arbetenas bedrifvande erforderliga instrumenter funnos till fullständigt antal i Dorpat. Under de, första ären bisräddes Struwe i företaget af Rosenius, Oberg och Melan, alla tre finnar och officerare vid generalstaben, hvilka vid universitetet i Dorpat slutat en fullständig kurs i den praktiska astronomien. Oberg och Rosenius började att anställa rekognosceringar af lokaliteterna redan år 1830. Efter Rosenii död utförde Oberg och Melan detta arbete är 1831 och utstakade punkterna för hela triangelserien ända till trakterna kring Kajana, 64 grad. 13 min. Begge desse officerare började vinkelmätningen är 1832 och fortsatte densamma intill år 1835, då de blefvo af generalstaben förordnade till andra vigtiga geodesiska arbeten. År 1835 lyckades Struwe få till medarbetare en elev af vår celebre Argelander, nemligen Woldstedt, som då för tiden var amanuens vid observatoriet i Helsingfors, nu mera denna inrättnings direktor. Med biträde af nägre landtmätare i orten slutade Woldstedt inom 10 är alla arbeten i och för de terrestra vinklarnes mätning, jemte alla astronomiska observationer. De svårigheter som kärroch skogsmarker förorsakade, serdeles mellan Kajana och Uleåborg, i förening med omöjligheten att erhålla något slags biträde å orten i. dessa nästan obebodda trakter, fördröjde -ganska mycket arbetenas gång. Andra nästan oöfvervinneliga svårigheter mötte längre fram vid trianglarnes förläggande utmed nordliga delen af Bottniska viken, mellan Uleåborg och Torneå. I sjelfva verket var vinkelmätningen på flere holmar i skärgården, hvilka blott nägra famnar höjde sig öfver vattenytan, utförbar endast med tillhjelp af utomordentliga och ganska ansenliga vertikala refraktioner; samma svårigheter tvungo parisiska akademikern Maupertuis och hans medarbetare att är 1735 öfvergifva deras ursprungliga afsigt att mäta bågen på öarne i denna vik. (Se M:s arbete: Figure de la Terre,, Paris 1738 p. 9). Tack vare Woldstedts ifver och ihärdighet, så blefvo dock omsider år 1844 de sista luckorna i triangelnätet fyllda. Samma år verkställdes äfven, under Sablers från Pulkova och Woldstedts ledning, mätningen af den första has i närheten af Elimä sockens kyrka, belägen icke långt från Finska viken, åt norr från staden Lovisa. Ar 1845 utfördes mätningen af en annan bas emot nordliga ändpunkten af bågen, i närheten af Uleåborg, på sjelfva Kusten af Bottniska viken. Efter att hafva slutat detta arbete, begåfvo sig Sabler och Woldstedt slutligen till den yttersta nordliga punkten och anställde astronomiska observationer i afseende å azimut och latituden i Torneå, beröringspunkten för den finländska och den lappländska bågen, förmedelst en gemensam linie från Torneå till Kemi. Enligt den nyligen utkomna af C. G. Wolf redigerade Finlands Skeppskalender för 1853, har finska handelsflottan under två decennier till fartygens antal och lästetal ökats på följande sätt: år 1831 . . . fartyg 327, lästetal 24,091. 3410 0 458 49,290. br okök ere. ne 52,543. orre HH O BB hh MM La LA Fre -— fr sd