Aftonbladet – 7 november 1853, sida 3

De nyaste upptäckterna i det Heliga landet. Åren 18351 och 52 genomreste den franska vetenskapsmannen de Saulcy de hittills minst kända delarna af det Heliga landet, i sällskap med vetenskapligt bildade och trovärdiga personer, som återvände med honom och som varit ögonvittnen till de händelser han upplefvat. Hans resa har i Paris nyligen utkommit i två band, tillika med en noggrann karta öfver Döda hafvets stränder, som han noga undersökt, jemte planer och teckningar öfver märkvärdiga byggnader, som nu för första gången läggas inför den europeiska allmänhetens ögon. Nästan samtidigt utkom en engelsk öfversättning af detta arbete, som förer läsaren tillbaka i en ännu aflägsnare tid än Layards arbete öfver Niniveh, Bottas öfver Chorsabad och Stephens öfver de nyupptäckta urstäderna i Central-amerika. Här får man göra bekantskap med de ännu förhandenvarande lemningarna af städer, som blomstrat på patriarken Abrahams tid för mer än 3750 år sedan. De egyptiska pyramiderna äro flera århundraden yngre, ty de äldsta och minsta blefvo enligt Josephus och andra historieskrifvare uppförda af israeliterna genom tvångsarbete kort före deras utvandring, som enligt de noggrannaste kronologiska beräkningar skall hafva börjat är 1401 f. Chr. Ruinerna af de ödelagda städerna på slätten, om hvilka man trodde att de voro begrafna under böljorna af den för detta ändamål enkom uppfunna svafvelsjön, äro nu upptäckta och ligga alldeles på samma ställe, hvarest man efter bibeln skulle söka dem. Alla omständigheter, som stå i förbindelse med denna fruktansvärda ödeläggelse, tala för den mosaiska -skildringens noggrannhet. I början af Januari lemnade Saulcy och hans följeslagare den Heliga staden och kommo utan något äfventyr till Döda hafvet. Det första intryck det gjorde på de resande var utomordentligt gynsamt. Författaren beskrifver det som en målande skön bassin, hvars spegel glänste i det gyllne solskenet, medan de blå vågorna med lätta krusningar sqvalpade mot den sandiga strandbrädden. Då de kommo närmare, öfvertygade de sig om grundlösheten af den sägen att intet lefvande skulle