Aftonbladet – 7 november 1853, sida 3

liga åtgärder för sammankomstens hållande, och att dervid äfven uppstod fråga om en anmälan i polisen och att de ville att en sådan skulle ske; men jag bekänner att jag ansåg och ännu anser en sädan öfverflödig, samt jemväl yttrade min mening derhän, att för rättigheten till sammanträdets hållande icke kunde behöfvas ett serskildt tillstånd frän polismaktens sida, -och åtog mig ansvaret för denna mcening. Mina skäl, om de än icke specielt anfördes, voro följande. Den poliskungörelse af den 16 Sept. 1850, under hvars åberopande hr de la Croix sedan blifvit dömd till 25 rdr banko böter, för det han medgifvit sammankomstenutan att försäkra sig om att polisen gifvit sitt tillstånd dertill, angår, enligt uttryekliga ordalagen, hvar och eh som .. -. vill inom hufvudstaden gifva offentliga föreställningar; hvilkas art vidare uppräknas, såsom utgörande skådespel, lindansning, konstridning, m. m., förevisa djur, konststycken eller annat dylikt, hålla konserter och allmänna föredrag, eller anställa baler, måskerader och andra lustbarheter af hvad slag som helst. Det var omöjligt för mig och är det ännu, att kunna Hänföra en sammankomst i och för en petitions undertecknande under nägon af dessa kategorier, och jag stärkes ännu mer i denna tanke vid genomläsning af motivet hvarmed kungörelsen börjas, nemligen v,att erfarenheten visat, att offentliga lustbarheter, folknöjen och andra dylika allmänna tillställningar under de sednare ären mer och mer tilltagit, och att personer, som med anställandet deraf sig sysselsätta; icke sällan underlätit att säväl enligt förut meddelade föreskrifter rörande så beskaffade företag göra behörig anmälan, som. ock, att,. då afgifter derför till kronan eller andra allmänna inrättningar böra utgå, ndessa till vederbörande erläggan. När man sammanlägger allt detta, så framträder väl så tydligt hvad kungörelsen afser, att det icke kunde falla mig in att ett serskildt tillständ behöfde begäras för ett sammanträde af den beskaffenhet som förut är kändte Nu ser jag efteråt att författaren till den meddelade artikeln i Dagbladet äberopat en annan författning såsom den der skulle ha kunat tillämpas, om ej polisstyrelsen nyttjat undseende, nemligen kongl. förordningen af den 6 Februari 1849, eller den vanligen så kallade upprorslagen. Men att poliskammaren icke lika med Dagblads-insändaren ansett denna författning vara den rätta att tillämpa — hvilket då skulle skett på den grund att de som sammanträdde för petitionens undertecknande skulle anses utgöra en menighet — måtte vara tydligt deraf, att den sednare kungörelsen af 1850 om offentliga lustbarheter m.m. valdes för hr de la Croixs bestraffande. Det måtte således vara ursäktligt om jag icke heller på förhand föreställde mig att 1849 års författning behöfde komma i fräga. Att någon afgift till vinst för tillställarhe, hvilket i ingressen till 1850 ärs kungörelse tydligt päpekas, icke här kom i fråga, är kändt. Dessutom anser jag mig berättigad tillägga, att hr Stahlman i tillräcklig tid före sammankomstens början begaf sig till traktens poliskommissarie och för honom tillkännagaf densamma, hvilket säledes uppfyllde den fordran som afses i den af Dagbladsinsändaren äberopade författning. Stockholm den 7 November 1853. . Theodor Bolin.