Aftonbladet – 7 november 1853, sida 2

Förvaltarens värdighet är förnärmad, men han är en hederlig karl och gläder sig att se det familjen kommer och nedsätter sig på det gamla godset. i De hafva anländt, och med dem familjen Castleton, och en hel posse com tatus med gär ster. Grefskaps-tidningen är uppfylld af lysande namn. : r sHvad i all verlden kan det betyda att lord Ulverstone säger sig vilja draga sig undan besvärliga besök ? Min goda Pisistratus, svarade min far på detta utrop, det är icke de-besökande som komma, utan de som uteblifva, hvilka som mest störa en f. d. ministers lugn. I hela raden af besökande ser han endast bilderna af Brutus och Cassius — som icke äro der! Och, tro mig, en tillflyktsort så nära London gör icke heller nog buller. Dufinner att en statsman, som dragit sig ifrån affärerna, lik-: nar -den der präktiga karpen — ju högre han j hoppar upp ifrån vattnet, dess mer plaskar det då han faller ned. ibland ogräset! Men, tillade mr Caxton ångrande, detta skämt ani står oss icke, och om jag tillåter mig det, så iär det endast emedan jag är hjertligen glad att Trevanion nu synes ha funnit, sin sanna i kallelse. Och så snartde högförnäma gäster, som han fer med sig, lemnat honom allena i i hans bibliotek, tror jag att han skall följa i denna kallelse och blifva lyckligare än: han hittills varit. i Och denna kallelse, sir, den är — ? Metafysiken ! sade min far... Han skall I finna sig fullkomligt i sitt element då; ban rjar grubbla öfver Berkeley och taga i öfi vervägande om talmansstolen, och de offciella röda sätena voro verkliga ting.om hvilka tbegreppen af form, utsträckning och hårdhet kunde fösta sig i sinnet. Det skall blifva honan en stor tröst att instämma med. BerTkeley och finna att han endast varit gäckad af inimateriella hjernspöken !, i Min far hade fullkomligt rätt. . Den missnöjde, skarpsinnige, allting så noga öfvervärI oande Trevanion, som tvangs af sitt samvete