Aftonbladet – 7 november 1853, sida 1

FAMILJEN CAXTON.9) Ena familjtafla AF SIR EDWA2ZD BULWE2S LYTTON, IV Kar Gå in först och förbered dem, bästa Blanche; jag skall vänta vid dörren. Lemna den på glänt så att jag får se dem., i; Roland stöder sig mot väggen — gamla vapen äro upphängda öfver den gamle krigarens hufvud. Jag egnar blott en hastig blick åt den mörka kinden och den höga pannan: icke någon sorglig förändring derpå — intet nytt tecken till förfall, Om Roland förändrats, skulle jag snarare säga att han synes yngre än vid vår afresa. Pannan är lugn — ingen blygsel hvilar nu derpå; och de en gång så hårdt sammanpressade läpparne le med lätthet — ingen strid nu, Roland, intet att beklaga. En enda blick visar mig allt detta. Papee, säger min far, och jag hör en bok falla, jag kan icke läsa en enda rad. Han skall komma i morgon! — i morgon! Om vi blefve så som Methusalem, Kitty, skulle vi aldrig kunna förlika filosofien med menniskan; det vill säga om den stackars menniskan har fått att dragas med en god, öm son ! Och min far stiger upp, get Vandean fram och tillbaka i rummet. En minut till, fader — en minut till — och jag är vid ditt bröst! Äfven med mins far har tiden farit varliga fram, såsom han plägar göra med dem för hvilka verldens vilda passioner och tärande bekymmer icke skärpa hans lie. Den breda pamian ser än bredare ut, ty lockarna äro glesare och tunnare, men ännu synes icke en enda fåra! ; ) Se A.B. nris 161—164, 166, 167, 169, 173, 175 —179, 181-—183, 185, 187, 188, 190, 191, 193— 195, 197, 199, 200, 202—204, 206, 208, 209, 212 214—218, 220, 221, 223, 224, 226, 227—230, 232, 233, 235—237, 239, 241—243, 245, 247, 248, 251, 252, 254, 255 och 257.