Te Hal HDEUBIA AVMANSAOLLCT Derättat, att Johannes ;ra Månsson på morgonen den 8 Januari sjelf meddelat ka henne enahanda uppgift om förloppet vid mordgerdnoingen, som föräldrarne lemnat; samt att Johannes :2 Månsson vid ett sednare tillfälle för Bengta omtalat, att han af Lindvalls penningar lagt 1200 daler i moån I drens kista, men sjelf i sin plånbok innehade äterajstoden. Bengta Månsdotter, som af föräldrarne hört, 1, jatt modren uppbränt Lindvalls plånbok och att faTdren gömt penningarne i en trasa på loftet,. hade varseblifvit, att föräldrarne, förut stadde i -penningObrist, efter mordet voro försedde med penningar. r-Å Angående förloppet vid sjelfva mordgerningen hade on j Johannes Månsson inför häradsrätten uppgifvit, att sele I dan Lindvall, hvars ena stöfvel tryckte hans fot, af eo Sådan orsak sjelfmant nedsatt sig vid vägkanten i närheten af Traneröds brytstuga och Johannes Månsson tagit plats vid hans venstra sida, hade i anledning af då uppkommet gräl angående deräs penningeangelägenheter, Lindvall uppstigit, afkastat sin rock och gifvit Johannes Månsson ett slag öfvör näsan; hvaruppå Johannes Månsson äfven sprungit upp, fattat i Lindvall, kastat honom till marken oeh med den derifrån upptagne stenen gifvit Lindvall 4 hufvudet Tett slag eller, hvad Johannes Månsson i följd af sitt vid tillfället uppretade och besinningslösa tillstånd icke kunde minnas, flera slag, hvaraf Lindvall genast dött. Måns Bengtsson och Hanna Svensdotter hade ock i sina bekännelser uppgifvit, att Johannes Månsson för dem omtalat mordet så som nu anförde berättelse innefattar, Hanna Svensdotter dock med den skilnad, att Johannes Månsson skall för henne sagt sig hafva gifvit dödsslaget med en för sädant ändamål medförd, redan förutgångne aftonen af Johannes Mänsson hos föräldrarne uppvisad sten af ungefär en fjerdedels alns längd, smal på midten och bred i bägge ändarne. Denna skiljaktiga uppgift har Hanna Svensdotter sedermera velat förändra genom föregifvande, att det uppvisade föremålet skulle hafva varit endast en träbit. ; Hörd i anledning af Bengta Mänsdotters berättelse om hvad föräldrarne och Johannes Månsson sjelf. för henne uppgifvit rörande förloppet vid Lindv2!; afdagatagande, stridande mot Johannes Månssons föregifvande inför häradsrätten derom, att Lindvall skulle hafva just i den stund, då, enligt den försåtligt an-) lagda planen, mordet å honom skulle verkställas, va1. rit icke den anfallne, utan den angripande, har Johannes Mänsson, säsom orden i ransakningsprotokol: let lyda, icke velat vitsorda Bengta Mäånsdotters be! rättelse omdet sätt hvarpå Lindvall blifvit afdagata-! gen, äfvensom Johannes. Mänsson vid ett sednare : förhör, enligt ordalagen i protokollet,: ej visste med säkerhet att han för föräldrarne och Bengta omtalat annat, än att han med en sten ihjälslagit Lindvall: och burit hans lik in i brytstugan; så vidt han kunde erinra sig, hade dervid tillgått såsom han sjelf inför ! häradsrätten berättat. I afseende å denna fråga förekommer den af tvål! vittnen meddelade upplysning, att Johannes Månsson, då han den 7 Januari omkring kl. 10 f. m. anländt till sitt hem i Filborna, burit sädane märken, som 1 I tycktes antyda att Lindvåll gjort häftigare motstånd innan Johannes Månsson lyckats att gifva honom döds-1a Aslagen. . Johannes ons ansigte var nemligen I sargadt och hade flera blånader; hans kläder yoro l blodbestänkta. Angående det af Bengta Mänsdotter uppgifna tillfälle, då hennes moder Hanna Svensdotter sökt lega smeden Petersson och torparen Blomgren att mörda Lindvall, är genom dessas edliga vittnesmål styrkt, jatt den 8 Dec. 1851, då vittnena tillfälligtvis besökte Lindvalls hus, Hanna Svensdotter, efter ätskillige yttranden att Lindvall var en elak, i alla afseende svär h menniska, erbjudit vittnena 40 rdr jemte två skjortor och en ost om de ville afdagataga Lindvall; hvilket anbud Hanna Svensdotter äfven efter erhällna varningar fortsatt; samt att Lindvalls hustru Bengta Månsdotter, sedan vittnena afslagit hennes moders anbud, förnsat detsamma och ökat det erbjudna penningebeloppet till. 60 rdr; och har torparen Blomgren serskildt vittnat, att Bengta Månsdotter, i sammanhang med sitt anbud om ökad vedergällning, erbjudit sig att utvisa en torfmosse, der vittnena skulle kunna ligga i försät för Lindvall och invänta hans återkomst från det bröllop han då hos sin svåger bevistade. . Smeden Petersson har ock serskildt intygat, att både Hanna Svensdotter och hennes man Mäns Bengtsson vid serskilde tillfällen sökt öfvertala Petersson att mörda Lindvall. I anledning af dessa vittnesmål, hvilkas riktighet Bengta Mänsdotter bestridt, har Måns Bengtsson erkänt att han, efter: mycket tvekande och öfvertalande I ke af hans hustru Hanna Svensdotter, julaftonen är 1851 te gätt till smeden Petersson med förfrågan om denne 12 ville åtaga sig att döda Lindvall. dha Hanna Svensdotter har pästätt att vittnena Petersst: son och Blomgren sjelfva erbjudit sig att mot betal en ning afdagataga Lindvall, men att Hanna funnit de-l Sv ras anspråk på 1200 daler vara för högt, då Lindvall vi hade. sjukligt bröst ochsäledes: icke tycktes kunna län länge lefva. Måns Bengtssons beskickning till Pet-J lei tersson julaftonen 1851 har -Hanna Svensdotter er-sh känt. Ett vittne har intygat, att Hanna Svensdotter un-! Mi gefär i början af år 1847 sökt lega mördare emot så) Lindvall. De tilltalade, hvilke, emot hvarannan hörde, vidhållit sina i flere hänseenden stridiga uppgifter, hafI Mc va, vid uppmaning att redogöra för beloppet af dejan penningar Lindvall vid mordet innehaft, förklarat sig I tie icke så noga minnas alla af dem efter mordet viddr: tagna åtgärder, att de tilltalade kunde uppgifva huru I tid med penningarne sig verkligen förhållit. Johannes) ilar Mänsson har ej velat säsom sanningsenlig erkänna l en Bengta Mänsdotters uppgift om hvad Johannes MånsUn son skulle hafva för henne berättat angående penninå rac garne, nemligen att 1200 daler voro lagde i modrens I nor kista och att Johannes Månsson i sin sedelbok innekar hade återstoden. ga Genom utslag, som blifvit hemstäldt Kongl. Maj:ts I Vic s st di D mn TA pröfning, har höfrätten öfver Skåne och Blekinge anma sett de tilltalade förvunne: Johannes Månsson, att ison hafva föröfvat mord å Lindvall; Hanna Svensdotter, hög att hafva intalat sönerne att afdagataga Lindvall, ef-j me ser den i hennes närvaro uppgjorda planen för mortals let och erhällen underrättelse om det för gerningens I måj atförande utsedda stället, skickat sin man att tillkalla I ned sonen Nils till gerningens verkställande och slutligen I tryt underlåtit att, säsom ske kunnat, hindra Lindvall att lostställa sig för det anlagda försåtet, för hvilken) ÅA lelaktighet Hanna Svensdotter, jemlikt 61 kap. 1 Stom Tissgerningsbalken, borde lika med gerningsmannen I med traftas; Nils Månsson, att hafya, efter samräd. med I I I ohannes Månsson och Hanna Svensdotter, ätagit sig fl. tt biträda vid mordet, jemte Johannes utsett platsj L Ör gerningens verkställande och jemviäl på utsatt tid ken ch ställe sig infunnit, fastän Nils Mänsson ej i slutnare ga utförandet af gerningen tagit del, äfvensom att!och afva hulpit att densamma dölja; Måns Bengtsson, att I säd afva sökt lega mördare emot Lindvall, efter erhäl-vara in kunskap om den uppgjorda mordplanen tillkallat i ut n lils Månsson och låtit Lindvall obehindrad blottställa stora g för försätet samt hulpit att gerningen. dölja; och inast engta Månsdotter, att likaledes hafva sökt lega mörfunn are, efter mordet fått kunskap derom och förtegat I och ptsamma samt genom missledande uppgifter motverstor, at brottets upptäckt; derföre hofrätten dömt: Johanrings ps Månsson och Hanna Svensdotter, att jemlikt 12 pj ip. IS Missg.balk. och Kongl. förordn. den 10 Juni bety 341, att mista lifvet genom halshuggning; samt .en-) Böno st 61 kap. 3 samma balk, Nils Månsson och Måns pr 03 engtsson, att hvardera straffas med 40 par spö och! go års-arbete å fästning; och Bengta Mänsdotter, att Risgr raftas med 5 ärs arbete å tukthus. nerat De sakfälde hafva anhällit att af nåd varda från i KÖ sså straff förskonade eller erhålla mildring deri, rättel Kongl. Maj:t har, med tillämpning i fråen on jISHel