makare? Ja det är frågan; men vi ha icke åtagit oss att besvara den. Endast så mycke ra vi försäkra, att Patrou beter s hederligt, ja ridderligt, så skomak är, fastän det synes oss som det icke kadat om han litet bättre vetat hvad han egentligen ville. Men vi äro alla menniskor och ha våra små svagheter; hvarföre då undra deröfver hos den anspråkslöse Patrou — eller hos styckets författare, som låter sina hjeltar midt i handlingens brusande fart utgjuta sitt hjerta i vemodiga sånger — eller hos mlle Torsslow och hr Thegerström, hvilkas röster just icke förmådde höja värdet af dessa styckets något olämpliga prydnader — eller hos — jo vänta, vi undra verkligen något litet öfver teaterms styrelse, som icke borttagit dessa prydnader. Må Barnabe-Norrby sjunga i takt med sin hammare, må äfven bönderna sjunga vid Patrous återkomst; men, för styckets framgångs skull, icke Athenais, icke de Beauval, knappast mäster Patrou. Eljest fortgår handlingen raskt, och. har sina goda komiska momenter, väl framhållna af hr Norrby. Man får visserligen just icke betrakta karaktererna såsom teckningar efter naturen i strängare mening eller se så noga med konseqvensen i alla delar; men utan att vara något värderikare konstverk, kan stycket dock vara ganska underhållande och ses med nöje. Utom hr Norrby, ådrogo sig ,äfven hr Zetterholm och mlle Kindahl förtjent uppmärksamhet genom ett godt och vårdadt spel. Mlle Y. Torsslow. var något svag i Athenais rol, och synes hon isynnerhet böra undvika de gestaltens höjningar genom hvilka hon söker gifva styrka åt de ställen i dialogen, som kräfva mera eftertryck. Affischen kallar stycket öfversättning från danskan,. Om vi undantaga sångerna, smasar dock det hela, så till form som innehåll, emligen fransyskt. . I Barndomsvännerna — gårdagsrepresentatioens andra nyhet — se vi tvenne unga personer, Louis och Sophie (hr G. Kinmanson och mlle Kindahl) som blifvit uppfostrade illsammans hos sin. onkel och af honom-betämda till man och hustru. Det är deras röllopsdag; men de unga tu bekymra sig så öga derom; det har varit så länge beslutadt, let är som det skulle så vara, de ha aldrig port sig sjelfva om de älskade hvarandra. in ung enka, en parisiska, Agathe Felton, om är bjuden till bröllopet, förvånas öfver eras likgiltighet och beslutar att undanrödja en. Se der uppränningen till intrigen uti enna rätt lätta och lifliga obetydlighet, som f de hufvudsakligen medverkande utfördes å ett i allmänhet tillfredsställande sätt. Representationen gafs till förmån för hr etterholm, och huset var i det allra närma-j: te fullt. j i